Då man gör något man inte trodde man skulle göra

För fem år sedan, eller nä, vi säger tre år sedan, kunde jag aldrig, inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mej att jag skulle ha en dotter med det härligaste afrokrull jag någonsin sett. Vilken tur att livet ville annorlunda. Inte bara på grund av det där afrot, då. Men det är håret jag vill prata om idag. Här ser ni hur det såg ut 15:e januari i år: 4 timmar hår. Ljuset var bättre, men hur håret kändes då och nu är som natt och dag. Och då har jag inte haft den tid att lägga ner på att sköta det som egentligen krävs.

Idag har vi tvättat, haft i hårmask och balsam, leave-in och mosturizer. Håret är så mycket lättare att reda ut, det känns mjukt och lockarna är vackra. I morgon får hon gå till skolan med håret öppet för första gången.

IMG_2138

 

Jaro, Jaro, Grööön

Vi har en fotbollssäsong bakom oss. En helt fantastik säsong som samlat många fotbollsspelande barn och deras föräldrar. Jaro Grön har spelat många matcher, Casper har fått två gröna kort, en medalj och ett diplom. Det var en lyckad säsong, om än för kort, om man frågar Casper. Han grät efter den sista matchen. Varför var inte matchen längre, varför får dom inte träna mer?

Det märks att 5- och 6-åringarna i Caspers lag tycker om att spela fotboll. De har utvecklats massor den här sommaren och man känner knappt igen det lite blyga, försiktiga lag som inledde säsongen tidigt i somras. Nu tar dom för sej, dom spelar tillsammans, dom till och med passar till varandra!

IMG_1873

Jaro Grön har dessutom haft en fin hejarklack. Föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar, morbröder, farbröder, mostrar, fastrar, andra släktingar och vänner är flitiga med att komma på matcherna och heja på barnen. Det märks att det har uppskattats av barnen, vi hoppas på lika fin uppslutning nästa säsong!

Dopdagen

Förra veckan på fredag (1.9) fick Niclas sitt namn. Det var ett fint dop, väldigt stämningsfullt och som det ofta blir för oss, med en liten touch internationellt samarbete. Den här gången var det en av Walters lagkamrater som stod för det internationella inslaget då han läste barnen evangelium på engelska.

Faddrar blev Annika, lillebror Robin och Abu, som tyvärr inte kunde vara här.

IMG_2018

IMG_2016IMG_2028

IMG_2029 2

Walter var lite bekymrad över att hans son skulle bli tvungen att ha klänning, men där gick det liksom inte att kompromissa för min del. Vi har alla blivit döpta i samma dopkolt, mina bröder, jag och Casper. Nu skulle jag bara behöva hitta någon som kunde brodera Niclas namn på dopkolten.

FE3058F5-1E7D-4FBD-B282-9D7CC6663BB5

Den viktiga matchen

Idag var det dags. Matchernas match. Den match som det kommer att pratas om hela vintern. Den sista matchen för säsongen. Den match jag kommer att få höra om tills öronen blöder. Hur jag gick på finter, hur jag blev tunlad och hur Casper gjorde två mål. Matchen jag pratar om är naturligtvis matchen mellan mammorna och barnen. Kidsen vann. 12 – 9 slutade matchen. Vi gav dem bra motstånd, men jag kan tala om för er att 6-åringar är tuffare än man skulle kunna tro. Snabba är dom dessutom. Att dom orkar springa i en oändlighet är ju knappast någon nackdel. (Det är konstigt att all den där energin försvinner då dom ska gå..)

IMG_2044

Jag fick damma av fotbollsskorna. Vet ni hur fotbollsskor känns på foten efter att de legat orörda nästan ett år? Obekväma. Styva. För små. Fy. Någon fotbollsspelare blir jag nog aldrig mer. Nu får jag istället gå på Caspers matcher och träningar. Hellre det än att spela själv.

IMG_2048

Picknicken efteråt var riktigt nice! Solen värmde skönt och Waltsu hade fixat smörgåsar, äppelskivor och chokladkaka.

IMG_2043

Om då Jaro vann matcher och jag vann hemma

Jaro vinner nu. Dom vinner hemmamatcher och dom vinner bortamatcher. Det gör mitt liv lättare. Så mycket lättare. Det är inte lätt att bo med en fotbollsspelare då det går dåligt. Orka lyssna på gnället, om varför det går dåligt, om de egna dåliga prestationerna. Nej, hellre lyssnar jag på en glad make som kommer hem och bara längtat efter sina barn och vill fira tillsammans med sin familj. En make som helt struntar i sovtider efter en vinst, en Walter som bara vill prata fotboll med sin fotbollstokiga son och kanske titta på highlights från matchen.

IMG_2036.JPG

Jag vet inte vem som tog den här bilden, men all cred till den personen! Min man ser lycklig ut, och det gör mej lycklig. Chris, han till vänster om min leende man läste barnens evangelium på Niclas dop i fredags (mer om det en annan gång). Kapten Kula (längst till höger på bilden) firade söndagen med att göra en hattrick mot Grankulla. Jaro vann 5-2.

Då jag glömde vad jag egentligen skulle göra

Jag är oftast ganska behärskad och noggrann. En del skulle kanske kalla mej pedant. Och det stämmer väl, i en del situationer. Då jag har planerat att göra något gör jag det också, i den ordning jag har planerat och på det sätt jag har planerat. Idag skulle jag göra något så enkelt som att reservera ett bord på loppis. Det går ju att ringa, men eftersom jag har tre växande barn ville jag gå en runda. Det var Niclas första loppisrunda, och eftersom han inte sovit inatt sov han sej igenom både loppisrunda, syskonhämtning och lunch.

Hej hej! Den sneda tavlan berättar ganska långt hur vårt hem ser ut för tillfället. Och det stör mej riktigt mycket.

IMG_1912

Tillbaka till loppisen då. Jag hade världens flyt. Då vi kom dit stod en mamma och plockade fram grejer på sitt bord, jag såg direkt att det var väldigt fina barnkläder hon trollade fram ur Ikeapåsarna. Helst av allt hade jag velat gräva igenom hennes påsar, men behärskade mej så pass mycket att jag först gick ett varv och sedan gick tillbaka. Och vilka fina kläder jag hittade åt Nico! Då man hittar en Polarn o. Pyret halare OCH en windfleece på loppis till något som på riktigt är loppispris, då jublar man inombords! Jag får nog gå tillbaka någon dag den här veckan och ta en till titt på det bordet. jag kommer att få gå tillbaka dit i vilket fall som helst, eftersom jag i min iver alldeles glömde bort att reservera det där bordet..

IMG_1922

Och så hittade jag ett par underbar rosa Timberland kängor åt mej själv! Jeansen och Benetton collegen är till Jada.

IMG_1916

Amma eller inte amma

Amning är något som alltid diskuteras flitigt. Här i Finland har det ju varit på tapeten riktigt ordentligt de senaste veckorna. Att man inte skulle få amma där man vill (eller där det krävs) är ju bara löjligt. Jag har inte alls deltagit i diskussionerna eftersom jag tycker att hela grejen är skrattretande. Vill man inte se någon amma sin baby, som förresten är en av de mest naturliga sakerna i världen, så kan man titta åt ett annat håll. Att folk förlorar aptiten för att de ser en ammande mamma är ännu löjligare. Ditt bordsskick är inte heller särskilt tillfredsställande, kanske det borde vara du som blir hänvisad till toaletten för att inmundiga din lunch/middag/bulle. I´m just saying.

Nåja, nu var det inte amningsdebatten detta inlägg skulle handla om, utan ifall jag ska amma eller inte. Jag har ammat hittills. Några enstaka gånger har Niclas fått ersättning, mest för att jag inte har pallat att hålla ögonen öppna för att amma en 37:e gång den natten. Varför skulle jag inte amma då? Nå, vår lilla kille somnar. På några minuter. Sen vaknar han efter 20 minuter och är hungrig igen. Förståeligt. Men jag blir så trött. Jag har inte sovit ordentligt på snart 4 veckor och håller på att bli galen. Har jag försökt hålla honom vaken under amningen? Självklart! Nästa steg är att hälla ett ämbar kallt vatten över honom, allt annat är testat. Han hålls inte vaken. De gånger han har fått ersättning har han sovit mycket bättre. Svälter gör han i alla fall inte. Han har blivit sådär mysigt rund om kinderna.

IMG_1893

Jag funderar på att testa att pumpa i några dagar och se om han skulle orka hålla sej vaken om man kör med flaska. Jag vet att mjölken sinar snabbare om man pumpar, men jag slutade amma Casper då han var 2 månader och han har minsann växt till sej och klarat sej bra ändå. Han var också en sömntuta. Dessutom fick han helt sanslöst mycket magknip.

Idag satte han sej förresten vid spisen och väntade på att maten skulle bli klar. Det är inte lätt att vara en energisk 6-åring med en trött morsa. Walter, som var på träningar, hann han fråga efter 4 gånger under 20 minuter.

IMG_1905