Det var en gång en semester

Vi har varit på Mallorca. Det var all kinds of wonderful. Kidsen njöt, jag njöt, jag tror till och med Annika njöt, fast hon inte är van vid att resa med barn. Hon var en klippa. Casper och Jada sov i hennes rum hela veckan, antagligen för att dom var lite trötta på mej och behövde loma på riktigt.

Vi har varit vid poolen, på stranden, vid akvariet, vandrat runt och letat restauranger med bäst läge då några i gänget vill sitta länge och andra helst bara nudda stolen så länge man slänger i sej maten.

Vi hade toppen väder. En dag var det snudd på storm, men alla andra dagar var det bada-i-poolen-väder. Det inhandlades luftmadrass som Annika och kidsen bar tillbaka tillbaka till hotellet. Skall man köpa luftmadrass skall man definitivt köpa den med luft. Här kommer mina två absoluta favoritbilder från resan:

IMG_3787

IMG_3789

Vad gjorde Nico då? Tja, vi såg mest fötterna av honom den där veckan. Han sov sej i form och var allmänt lätt att ha som sällskap. Då han var vaken var han för det mesta en riktig solstråle.

Vi var som sagt till akvariet också. Vi såg hajar, det var coolt, var den allmänna åsikten. Egentligen var det därför vi gick dit.

På kvällarna, efter att alla barn somnat satt Annika och jag på balkongen och smuttade vin och pratade i timmar. Det var så underbart att bara sitta, inte behöva fundera på att tvättkorgen är full, diskmaskinen behöver tömmas eller något annat tråkigt behöver göras. Sen blev det någon sangria här och där under dagen, som det ska vara då man är på semester.

 

Nu är man inte så kaxig, del 2

Ibland blir man sjuk, det är oundvikligt. Jag brukar fixa att var sjuk ganska bra, det brukar inte bli så farligt. Lite feber eller lite ont i halsen och så, easy.

I lördags brakade det lös. Jag vaknade kl 6 på morgonen av att jag frös något otroligt. Jag brukar inte hålla på och kolla febern, jag tycker bara att man blir lite mer ynklig om man ser hur det ligger till. Nu kände jag i alla fall att det är läge att plocka fram termometern. 39,4!!! Jag fattar inte? Var kom det ifrån? Visst har jag känt på mej att något ligger och pyr där, men aldrig trodde jag att det skulle resultera i så mycket feber.

IMG_3636

Walter skulle komma hem på lördag kväll, men med både gymnastiktävlingar, träningar och ett 9 månaders energiknippe på programmet kände jag att det var läge att kalla in kavalleriet. Moffa kom vid 7 och allt var frid och fröjd. Jag steg upp ur sängen en liten stund på eftermiddagen, men annars låg jag bara.

Moffa fixade alltså biffen på lördag tillsammans med min inneboende svåger, på söndag fixade Waltsu. Tills Niclas också fick feber. Det finns inget värre än då barnen blir sjuka. Speciellt en som inte kan säga var det gör ont.

På några dagar gick vi från två superenergiska till två ynkliga som bara nyser, hostar, fryser och svettas. Walter åkte tillbaka till Oulu i morse, så nu är det upp till mej att ta oss genom dagarna. Ikväll då jag går och lägger mej skall jag lägga all min tankekraft på att vakna feberfri i morgon. Värkmedicinen börjar vara slut, så det börjar vara dags nu.

Bara för att klargöra lite

Nej, barnen och jag kommer inte att flytta till Oulu med Walter. Ja, vi kommer att åka dit, antagligen ofta, men vi kommer inte att flytta. Så. Nu kan alla sluta fråga när vi flyttar.

Jag städade inte. Det var så otroligt pinsamt att släppa in två helt okända människor i vårt allt annat än rena hem i fredags, men att sen komma hem och känna hur det doftade rent var underbart! Jag kan verkligen rekommendera ALLA att ta hjälp av en  städfirma lite nu och då.

Förutom att inte städa och inte flytta till Oulu har vi varit mycket ute den senaste veckan.

IMG_3610IMG_3586

Vår supergranne har skottat snö och is från taket. Jag var livrädd att någon skulle få det i nacken varje gång dörren stängdes.

IMG_3600

Jag försöker få in lite rutiner för mej själv. Då gäller det främst att äta på vettiga tidpunkter, eller äta över huvudtaget eftersom det har varit lite dåligt med det den senaste tiden. För det mesta har det blivit så att jag stått vid arbetsbänken i köket och slängt i mej något så länge Niclas varit på väg in i vardagsrummet för att dra ner gardinerna. En lampa fick sätta livet till för några dagar sedan.. Han är snabbare än man skulle kunna tro.

IMG_3589

Då jag erkände mej besegrad

För det mesta fixar vi vardagen på egen hand här hemma. Ni vet, matlagning, klädtvätt, städning och så vidare. Efter att Walter for till Oulu har framför allt städningen känts som en utmaning. Jag menar, hur storstäda med tre ungar i huset? Det är inte direkt så att jag kan skicka dem till den västra vingen så länge jag städar i den östra. Helst skulle jag tömma lägenheten på folk och städa i lugn och ro. Det har inte riktigt funnits tid till det. Istället har jag dammsugit lite här, torkat lite där.. Man kan lugnt säga att det skulle behövas en ordentlig storstädning.

Förra veckan kastade jag in handduken. Jag ringde en städfirma och bokade in dem till nu på fredag. Det känns så skönt att vi skall få lägenheten städad! Det jag funderar på nu är om jag ändå borde städa det värsta innan fredag. Tänk om dom anser att det inte är lämpligt att ha tre barn att bo i en sån svinstia? Jag ska väl erkänna att jag faktist dammsugit under soffan idag. Niclas använder just det stället som förvaringsutrymme för sina saker. Tandborste, pusselbitar, klossar..

Såhär såg det ut senast vi storstädade..

IMG_3135IMG_3136

Om livet som fotbollsänka

Som ni vet har Walter skrivit på med Ac Oulu och kommer att bo där till slutet av oktober. Han var hemma över påsk, men det kan dröja ett tag innan han kan komma hem igen. Säsongen kör igång om tre veckor och det är nu det skall finslipas.

Här på hemmaplan jobbar vi på. Det är stenhårda rutiner som gäller för att få maskineriet att snurra. Mat- och sovtider känns viktigare än någonsin, speciellt för den yngsta i hushållet. Att hålla på rutinerna har gett resultat, nattningen går på ca 30 minuter, han sover som en stock, vaknar 1 gång per natt och somnar för det mesta om direkt. Jada och Casper är så harmoniska två yrväder kan vara, men sover och äter bra. Lite duster har vi ju, men det hör till.

Vi äter frukost tillsammans varje morgon, lyssnar på musik mest hela tiden och har det riktigt nice. Synd bara att dom måste vara i skolan på dagarna. Niclas har det väldigt tråkigt hemma då de är borta, fast han ofta sover bort en stor del av förmiddagen.

IMG_3522

En av oss kämpar väldigt hårt mot sömnen ibland, men får ge sej för det mesta.

IMG_3492

Att bada och pussas är alltid roligt. Idag blev vi alla badade, Niclas skvätte ner hela badrummet och var nära att tömma hela badbunken på vatten.

IMG_3539

Dada behöver inte vara det minsta orolig, vi har läget helt under kontroll här! Jag menar, klockan är 21, alla barn sover, jag har duschat OCH hunnit blogga! Det ni!

7b139cb8-249c-440b-9e51-e7178e25aa8e

240 km till läktaren

Att vara gift med en fotbollsspelare kan vara riktigt intressant mellan varven. Det är roligt att gå på matcher, barnen tycker att det är roligt och de får lära känna en massa spelare från olika länder. Ibland är det mindre roligt. Som då off – season håller på att övergå i en avslutad karriär om inget vettigt erbjudande dyker upp. Det letas med ljus och lykta, agenter försöker bjuda ut guld och gröna skogar, bara man själv satsar en viss summa i resedokument eller något annat som krävs. Det är en djungel där man aldrig ska lite på någon till 100%. ALLT skall kollas 3 – 4 gånger innan man kan börja ta de på allvar.

Idag flyttade Walter till Uleåborg. Han har skrivit kontrakt med AC Oulu och kommer alltså att bo där tills säsongen tar slut i Oktober.  Jag och Niclas åkte dit med honom för att se till att han kom rätt. Det verkar riktigt bra. Fint bemötande, lite som då han kom till Jaro för tre år sedan. Personen som träffade oss vid lägenheten där han skall bo åtminstone några dagar nu var väldigt trevlig, han frågade om barnen, om hur Walter kommer att klara sej utan sin familj. Han gav adresser till olika ställen, berättade om klubben, berättade om alla som jobbar med klubben.

Det verkar som om en stor del av fotbollsfansen i Uleåborg är riktigt till sej över att ha Walter där. Nu är det bara för honom att leva up till förväntningarna!

IMG_3412

För att läsa hela artikeln kan ni klicka in er på AC Oulus hemsida.

Nu är man inte så kaxig..

Jag försöker komma igång ordentligt med träningen. Det är lättare sagt än gjort, det kan jag lova. Jag skulle kunna skylla på en massa saker, men i ärlighetens namn måste jag ju erkänna att jag är lite lat. Och väldigt bekväm. Vem vill nu ha träningsvärk? Eller förresten, vem vill nu jobba för träningsvärken?

Nåja, nu kan jag säga att jag antagligen jobbat till mej en riktigt ordentlig träningsvärk. Burn&Firm heter passet jag och Gäddnäs ”deltog” i idag. Jag stod mest och flåsade, eftersom burn-delen kickade in redan efter ca 5 minuter. Min enda räddning var att passet ”bara” var 45 minuter. Jag hade antagligen inte klarat en sekund till. Och då stod jag dubbelvikt i ungefär 20 minuter och försökte undvika att knäna skulle vika sej.

Jag trodde att jag var relativt stark i armarna. Tssssss.. Kaxig som jag var slängde jag 10 kg på stången. Efter ungefär 3 minuter fick jag halvera vikterna och det var fortfarande mer ångestframkallande än något annat.

Sen trodde jag dessutom att mina magmuskler var i ganska bra skick. Nepp. Jag kroknade först av alla (det var för övrigt ett väldigt vanligt scenario genom hela passet). Eftersom Burn kickade in så pass tidigt tänker jag att Firm på ett eller annat sätt borde synas inom sisådär 4-6 veckor.

Nu vill jag ju inte på något vis skrämma slag på er, så jag hoppas vi ses nästa onsdag kl 18.45 vid Fitness Club! Då kommer Jeija att vara där, redo att dra kaxigheten ur alla som är modiga nog att delta i Burn&Firm. Jag hade bjudit på en bild, men jag lovar, ingen vill se den bilden. Eftersom jag var så trött i armarna hade den dessutom varit suddig. Tack för huippu-träning Jeija!