Sånt man behöver men inte vill köpa

Det finns några saker vi verkligen skulle behöva hos oss. Det är ingalunda så att vårt dagliga liv inte fungerar utan de här sakerna, men att ha dem skulle underlätta massor.

Det första är en torktumlare. Så sjukt onödigt att lägga pengar på ena sidan, å andra sidan så mycket smidigare då man ska torka lakan för fyra personer samtidigt. För att inte tala om barnens ytterkläder, handdukar och kläder som det egentligen aldrig finns tid till att tvätta. Nu har vi vårt torkrum i vardagsrummet. Och det funkar ju, men jag känner mej alltid lite besvärad över att visa upp mina underkläder åt folk som kommer och hälsar på. Vill jag ha en torktumlare i vårt redan lilla badrum? Inte egentligen. Skulle jag använda den om vi hade en? Antagligen mer eller mindre dagligen. Åtminstone vintertid.

Det andra och tredje är kyl och frys. Vi har ett kombinationsskåp, alltså kyl uppe frys nere. Kylskåpet är litet, alltid överfullt och frysen ska vi inte ens tala om. Jag skulle så gärna handla mycket på en gång, gärna bara varannan vecka. Det finns inte en chans att vi skulle kunna göra det nu. Vi storhandlar, ja, men vi får ändå snällt handla något minst var tredje dag för att det helt enkelt inte skulle ha haft plats i kylen före vi använt upp något. Frukter och grönsaker behöver vi inte ens fantisera om att skall få plats i kylskåpet. En gurka kan man på sin höjd sticka in mellan kycklingen och yoghurten.

Jag var lite orolig över vår dammsugare här några dagar, men den fixade jag och pappa med gemensamma krafter idag. Mängden skit som stockat igen den alltså.. vi borde antagligen städa oftare. Men nu slapp vi ju undan den utgiften i alla fall.

Det jag egentligen skulle vilja göra är att renovera köket. Det finns så mycket outnyttjat utrymme för skåp där att jag blir riktigt förbannad då jag tänker på det. Men vem har nu råd med sånt sådär bara? Men sen, sen då jag vinner på lotto. Då. Man borde ju förstås spela för att ha en chans att vinna.

Telluslördag

Det är lite glest med uppdateringar här för tillfället. Jag skyller det på att jag helst skulle sova 20 timmar i dygnet. Då jag inte sover jobbar jag. Eller lagar mat. Eller plockar upp kläder, tvättar kläder, hänger kläder eller viker kläder. Eller söker efter Chelseaskjortan, jumppadräkten, hårbandet eller något annat som ingen har en aning om var finns.

Idag har vi i alla fall spenderat eftermiddagen i Tellushallen. Kidsen tränade med Walter och fick sen vara med och spela med stora pojkarna en stund. Träningen med Walter var allt annat än lätt. Svetten rann och vattenflaskor tömdes. Men roligt hade dom! Kika in på Instagram för att se några korta videosnuttar!

img_1151

Två lyckliga barn och en del av laget som igår vann 8-1 (!!) mot SJK Akademi. Casper skulle fråga Christian, han längst till höger i svart, hur han kunde göra 4 mål på en match, men blygheten tog över. Nu har Walter åkt iväg på bastukväll med laget, kidsen leker och jag tänker lägga mej på soffan. Trevlig lördag på er!

 

Nästan halvvägs, tror jag

Jag börjar sakta men säkert närma mej halvvägs med den här graviditeten. Helt stenkoll på dagar har jag inte, men vecka 18 borde det vara nu. Då jag väntade Casper fick jag så många olika datum att jag nu inte tar det så allvarligt. Casper är dessutom född för tidigt, så det gör datumen ännu mindre intressanta. Jag tar det som det kommer.

Då jag var gravid förra gången var det massor med blivande mammor som definitivt inte skulle ha någon form av bedövning under förlossningen. Sa dom. Jag vet ju inte hur det sen i slutändan gick. Men det var grejen då. Nu har jag inte varit intresserad av hur det har varit de senaste åren, men för min del spelar det absolut lika lite roll som det gjorde då, för 6 år sedan. Jag bestämde då, och jag har samma inställning nu, att finns det bedövning och smärtlindring att få tar jag allt. Precis allt som erbjuds. Varför skall man utsätta sej för en massa smärta om det inte är nödvändig? Speciellt efter att ha varit gravid i nästan 9 månader.

Det jag också fick höra med Casper var att han är stor, antagligen över 4 kg. Riktigt så var det ju inte. 2,8 kg bebis och den minsta människa jag någonsin sett på riktigt. Han var så liten och det kändes otroligt att någon så liten faktist skulle kunna kunna växa till sej och bli snabbare än Blixten McQueen.

Om en vecka ska vi på ultraljud nummer 2. Waltsu kan inte vänta på att få se om det är en flicka eller en pojke. Jag vill bara se att allt är som det ska.

img_1134

Om jag ännu ska jämföra graviditeter kan jag säga att jag känner mej betydligt smidigare den här gången. Magen är dock precis likadan som förra gången. Stor. Säger dom. Som en tvillingmage. Precis som senast. Men jag är väl mer vältränad nu..

… Ni kan sluta skratta nu.

Lördagsnöje

Vi var ensamma hemma nästan hela dagen igår, Jada och jag. Perfekt hårfixardag. Vi gjorde i alla fall loppis innan vi körde igång. Där hittade vi svart garn. Sådär i skrivande stund tänker jag att det var väl helt okej, men igår då jag kläckte den dumma idén om att fläta in garn i håret tänkte jag ganska många fula tankar om mej själv och framförallt om mitt förstånd. Snacka om att prata innan man tänker. Men ni vet hur det är med barn. Har man en gång föreslagit något är det bara att verkställa. Jag vet inte hur det är med era barn men våra glömmer INGENTING. Förutom sina saker.. och att tvätta händerna före maten.. och att spola efter sej på wc.. och, nåja, vi tar den listan en annan gång. Hår skulle det handla om nu.

Vi tvättade och lag i balsam, sköljde ur och lag i hårmask, sköljde ur, torkade lite, lag i leaveinbalsam, redde ut och fönade. Det tar en stund, kan jag tala om för er.

Jag klippte garnet och insåg att det kommer att gå åt nästan ett helt nystan. Jag insåg också att jag antagligen hade tagit mej vatten över huvudet och tog till youtube för att få lite snabbundervisning.

img_1130

Det tog oss alltsom allt nästan 4 timmar att klara av hela processen, men det var definitivt värt det då jag såg det stora leendet efteråt. Och Jada gick det ingen nöd på. Hon kan sitta och sova. Rak i ryggen, dessutom. Det är minst sagt imponerande. Det ska tilläggas att hon satt på en bastupall, utan ryggstöd alltså.

img_1133

Jämnlånga blev flätorna definitivt inte, men det var första gången och ingen verkar bry sej speciellt mycket. Speciellt snygga är dom inte heller, men som sagt, första gången. Och så länge Jada är nöjd är det tillräckligt för mej.

img_1132

Mammaaaa, vet du va

Ifall någon har missat det har vi två barn. Det är intressant, to say the least.. Varje dag får man höra något mer otroligt eller mer ögonöppnande än dagen innan. Idag var inget undantag. Jada och jag var på väg hem från jumppa då jag med en allvarlig röst från baksätet blev informerad om att ”mamma, du är inte rolig”. Okej. Jag trodde faktist att jag var lite rolig, åtminstone ibland. Jag har definitivt mina stunder. Tycker jag. Men dom säger ju att barn säger sanningen. Det tar på stoltheten, det är allt jag säger.

img_4783

Då vi kommer hem berättar Casper högtidligt och med allvarlig röst att han och Jada åt upp det sista som fanns kvar av fredagsgodiset. (Det här hände alltså under dom 20 minuter jag låg på soffan och försökte lugna ner den som ännu inte kan komma med dagens sanning, det vill säga den i magen.) Okej, sa jag. Han fortsatte ”men tänk mamma vad bra, nu behöver du inte vara rädd för att det ska bli gammalt och smaka illa”. As if. Dom är inga godismonster, så det gör verkligen ingenting. Men jag hade ju siktat in mej på det sista som fanns kvar i påsen.. Jäklar.

Om fotboll

Vi steg upp tidigt idag. Klockan var 7.00 då alarmet började pipa. Caspers fotbollsträningar var en timme tidigare än vanligt, alltså klockan 8. Suck. Nåja, det fina med det var ju att det inte var så många på träning och de som var där fick träna med varsin boll ganska länge.

Jag var helt säker på att Casper skulle vara den tröttaste av oss alla då det var dags att stiga upp. Han hade en tuff kväll. Först tappade han en tand, precis då han höll på att somna måste han på wc. Sen slog han huvudet i sängbordet och täcket föll på golvet. Klockan var över tie då han äntligen somnade.

Då vi vaknade satt Casper redan i soffan och såg lätt irriterad ut. Lite som att han tänkte att ingen i det här huset respekterar hans träningstider och att han faktist inte har tid att vänta på att alla sjusovare skall vakna och dessutom har han inte fåra frukost ännu. Lite så. Nåja, träningar hann vi till och alla fyra dessutom med frukost nummer ett i magen.

Igår spelade Jaros representationslag cupmatch mot SJK. Det var en otroligt spännande historia. Jaro var tillbakapressade i början, men tog sej ur pressen och kunde gå upp i en 2-0 ledning innan 10 minuter var spelade. Walter gjorde förarbete till båda målen och var dessutom en klippa i försvaret, vänsterback som han är. Det var definitivt en av hans bästa matcher med Jaro! Och om ni frågar mej var han den bästa spelaren i gårdagens match! (ja, jag är kanske lite partisk..)

Att min man väldigt sällan får cred av media är väl inte så konstigt, eftersom fokus sällan brukar ligga på utländska spelare och av någon orsak verkar det förväntas mer av dem. Speciellt då det är egna produkter som gör mål eller spelar bra. Och det är ju på sitt sätt bra. Då inser juniorerna att ja, man kan jobba sej upp i rep. laget och bli den som avgör matcher. Och ja, man kan bli stjärna på hemmaplan. Men ändå. Kom igen nu. Lite öga skulle vara helt okej ibland. Den spelare som imponerat mest på mej då man ser på försäsongen såhär långt är ändå en egen produkt. Adam Vidjeskog. Välkommen hem till Jaro!

img_1534

Två mammor och en bil

Vi börjar vara vana med Helsingfors, Mixu och jag. Igår körde vi fram och tillbaka till Vanda. Vi tappade inte bort oss en enda gång, inte ens längs Ring III. Ja, vi hade gps, eller rättare sagt två, men i alla fall. Vi var stolta. Vi tappade inte ens bort oss då vi var ute och provkörde bilen som efter många om och men och en antagligen gråtande bilförsäljare skulle komma med hem till Jakobstad.

Från början då. Jag snubblade över Toyotan förra veckan då jag började vela angående en bil som vi mer eller mindre redan bestämt oss för att köpa. Den var billigare, den var större och det var den modell jag från början ville ha.

Jag kontaktade bilförsäljaren och reserverade bilen. Igår var det då alltså dags att åka söderut för att hämta den. Det första som hände då vi kom in till bilfirman var att killen frågade om vi kommer från städfirman. Öh, nej, vi är här för att se på en bil som vi reserverat. Han skickade oss till en annan försäljare och gick på lunch. Okej, tänkte vi. Jag hade ju ingen aning om hur försäljaren jag diskuterat med såg ut, men det första som gick genom huvudet på mej var att den där killen är praktikant. Max 18 år gammal, tänkte jag.

Sen visade det sej då att det var just honom jag hade pratat med. Vi fick vänta så länge han var på lunch. Det ska också sägas att vi kom fram ca 5 minuter senare än jag meddelat.

Då vi först såg bilen kunde vi direkt konstatera att den varken var städad, tvättad eller fixad för försäljning på något sätt. Att den inte var tvättad var helt okej, men att försäljaren sitter och säger att den är städad då den på sin höjd dammsugits var lite irriterande. Vinterringarna var dåliga. Riktigt dåliga. Han föreslog att vi skulle växla över ringarna från Hondan, och det skulle ju ha varit toppen. Tydligen hade han ingen rätt att göra en sådan deal, eftersom hans chef sedan sa nej. Det hände en del annat där också och jag blev riktigt irriterade på den där grabben som satt där och trodde att Mixu och jag inte hade en aning om bilar. Efter en stund började han ändå sjunka ner i stolen och insåg tydligen att det här inte kommer att vara en av de smidigaste bilaffärerna i världshistorien. Det dummaste han kom med var ändå att plast lever.

Nåja, jag betalade för bilen, förklarade för spolingen hur man skall behandla folk och och vi åkte därifrån. Han såg direkt gråtfärdig ut då vi körde ut från parkeringen och Mixu var helt säker på att han kommer att ta sej några stärkande drinkar senare den dagen. Om han hade åldern inne.

img_1120

Vi gjorde Ikea på ca 45 minuter, något som för oss är ganska länge att spendera i just den affären och sen styrde vi hemåt med fullpackad bil. Vi stannade i Tammerfors och jag plockade poäng med att köpa hem Arnoldsmunkar.

Bilen då? Jag är supernöjd! Bara de dåliga vinterringarna stör mej.