En lyxig morgon, med lite lyx även till er!

Jag är ingen tjejig tjej. Jag är en pojkflicka. Jag är det nu, har varit det så länge jag kan minnas och kommer antagligen alltid att vara det. Smink, hår och kläder har aldrig varit ett intresse och det har också gjort att jag aldrig varit speciellt bra på något av det. Senast jag hade lite mer smink var då vi gifte oss för 14 månader sedan.

Idag var annorlunda. Jag inledde min dag med att hälsa på Mary Kay konsulten Susanne i hennes garage. Garage säger jag, men det såg minsann inte ut som vårt garage. Det var mer som en studio med möjlighet att hålla mindre föreläsningar/skolningar/tjejkvällar.

Jag fick sätta mej mitt emot henne och hon guidade mej igenom en vardagssminkning. Jag fattar ännu inte att jag själv fått till den förändring som hände med mitt ganska trötta ansikte. Ni vet, sover man inte ordentligt på 4 månader börjar man se (eller åtminstone känna sej) lite sliten.

Hon gick igenom från grunden, sa vad jag skulle göra, hur jag skulle göra och hur mycket.

Här är före..

IMG_2169

Mary Kay har underbara produkter. Tidigare använde jag dem väldigt flitigt, men då ekonomin började begränsa mer gick jag över till ett annat märke. Nu kommer jag nog att börja använda åtminstone smink från Mary Kay igen.

Den här blev direkt en favorit. Den jämnar ut hudtonen väldigt bra, men känns ändå inte sådär tung som en foundation annars kan kännas.

IMG_2148

Här ser ni lite fler av produkterna.

IMG_2147

Jag är ju som sagt långt ifrån bra på det här, men med rätt handledning gick det långt över förväntan! Och jag lovar, kan jag kan du!

Och här har ni slutresultatet!

IMG_2161

Är du intresserad av en kostnadsfri lektion i hudvård eller smink? Ta kontakt med Susanne och använd koden `​Nina` så lyxar hon till det lite extra för dej!

Okej

Många föräldrar kommer säkert att känna igen sej nu. Ni vet då man försöker få sina barn att sluta springa inomhus, sluta hoppa i sängen, i soffan, på stolen? Hos oss handlar det mest om det där med springandet, det eviga dunkandet av en fotboll som sparkas mot väggen, ljudvolymen som bara stiger tills den är nästan öronbedövande och att sitta stilla vid matbordet.

Vad svarar era barn då ni säger till dem? Här i huset är det i alla fall inte ”ja mamma”, hur gärna jag än skulle vilja att det var det. Skulle de svara ”ja mamma” så skulle jag känna att de har hört mej, och kanske, bara kanske, tagit in det jag har sagt. Det betyder inte nödvändigtvis att de skulle agera därefter, men det skulle kännas bra att få ett ”ja mamma”. Åtminstone någon enstaka gång.

”Okej!” är det enda jag får. Sen fortsätter springandet (eller väldigt rask gång som skulle få vilken olympisk gångare som helst diskvalificerad), dunkandet, hoppandet och ”viskandet”. Jada och Casper är antagligen de två största missbrukarna av ordet okej. Åtminstone på norra halvklotet. Och det är ju ett väldigt bra ord för dem att använda. Det funkar ju på båda våra hemspråk. Men dom kunde variera sej lite, så att man skulle veta ifall de faktiskt lyssnar eller bara svarar okej för att ´nu sa hon nånting igen`

”Okej!” då jag ber dem plocka upp sina saker, ”okej!” då jag säger att de ska lägga huvudena på kuddarna och börja sova.. Okej, okej, okej, okej.. Den enda gång jag får önskad reaktion efter ett ”okej!” är då jag meddelar att maten är klar, då rusar dom minsann in i badrummet för att tvätta händerna och sedan spurtar dom in i köket och sitter på sina stolar innan jag hunnit säga klart meningen.

Det krävs mycket för att Walter ska gå i taket, men om han var tvungen att höra ”okej” efter kl 20.15 mer än på helgerna hade vi nog fått skrapa honom ur vardagsrumstaket minst två gånger i veckan.

Kan jag få ett ”Ja mamma”? Okej..

IMG_1622

 

Då man gör något man inte trodde man skulle göra

För fem år sedan, eller nä, vi säger tre år sedan, kunde jag aldrig, inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mej att jag skulle ha en dotter med det härligaste afrokrull jag någonsin sett. Vilken tur att livet ville annorlunda. Inte bara på grund av det där afrot, då. Men det är håret jag vill prata om idag. Här ser ni hur det såg ut 15:e januari i år: 4 timmar hår. Ljuset var bättre, men hur håret kändes då och nu är som natt och dag. Och då har jag inte haft den tid att lägga ner på att sköta det som egentligen krävs.

Idag har vi tvättat, haft i hårmask och balsam, leave-in och mosturizer. Håret är så mycket lättare att reda ut, det känns mjukt och lockarna är vackra. I morgon får hon gå till skolan med håret öppet för första gången.

IMG_2138

 

Jaro, Jaro, Grööön

Vi har en fotbollssäsong bakom oss. En helt fantastik säsong som samlat många fotbollsspelande barn och deras föräldrar. Jaro Grön har spelat många matcher, Casper har fått två gröna kort, en medalj och ett diplom. Det var en lyckad säsong, om än för kort, om man frågar Casper. Han grät efter den sista matchen. Varför var inte matchen längre, varför får dom inte träna mer?

Det märks att 5- och 6-åringarna i Caspers lag tycker om att spela fotboll. De har utvecklats massor den här sommaren och man känner knappt igen det lite blyga, försiktiga lag som inledde säsongen tidigt i somras. Nu tar dom för sej, dom spelar tillsammans, dom till och med passar till varandra!

IMG_1873

Jaro Grön har dessutom haft en fin hejarklack. Föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar, morbröder, farbröder, mostrar, fastrar, andra släktingar och vänner är flitiga med att komma på matcherna och heja på barnen. Det märks att det har uppskattats av barnen, vi hoppas på lika fin uppslutning nästa säsong!

Dopdagen

Förra veckan på fredag (1.9) fick Niclas sitt namn. Det var ett fint dop, väldigt stämningsfullt och som det ofta blir för oss, med en liten touch internationellt samarbete. Den här gången var det en av Walters lagkamrater som stod för det internationella inslaget då han läste barnen evangelium på engelska.

Faddrar blev Annika, lillebror Robin och Abu, som tyvärr inte kunde vara här.

IMG_2018

IMG_2016IMG_2028

IMG_2029 2

Walter var lite bekymrad över att hans son skulle bli tvungen att ha klänning, men där gick det liksom inte att kompromissa för min del. Vi har alla blivit döpta i samma dopkolt, mina bröder, jag och Casper. Nu skulle jag bara behöva hitta någon som kunde brodera Niclas namn på dopkolten.

FE3058F5-1E7D-4FBD-B282-9D7CC6663BB5

Den viktiga matchen

Idag var det dags. Matchernas match. Den match som det kommer att pratas om hela vintern. Den sista matchen för säsongen. Den match jag kommer att få höra om tills öronen blöder. Hur jag gick på finter, hur jag blev tunlad och hur Casper gjorde två mål. Matchen jag pratar om är naturligtvis matchen mellan mammorna och barnen. Kidsen vann. 12 – 9 slutade matchen. Vi gav dem bra motstånd, men jag kan tala om för er att 6-åringar är tuffare än man skulle kunna tro. Snabba är dom dessutom. Att dom orkar springa i en oändlighet är ju knappast någon nackdel. (Det är konstigt att all den där energin försvinner då dom ska gå..)

IMG_2044

Jag fick damma av fotbollsskorna. Vet ni hur fotbollsskor känns på foten efter att de legat orörda nästan ett år? Obekväma. Styva. För små. Fy. Någon fotbollsspelare blir jag nog aldrig mer. Nu får jag istället gå på Caspers matcher och träningar. Hellre det än att spela själv.

IMG_2048

Picknicken efteråt var riktigt nice! Solen värmde skönt och Waltsu hade fixat smörgåsar, äppelskivor och chokladkaka.

IMG_2043

Om då Jaro vann matcher och jag vann hemma

Jaro vinner nu. Dom vinner hemmamatcher och dom vinner bortamatcher. Det gör mitt liv lättare. Så mycket lättare. Det är inte lätt att bo med en fotbollsspelare då det går dåligt. Orka lyssna på gnället, om varför det går dåligt, om de egna dåliga prestationerna. Nej, hellre lyssnar jag på en glad make som kommer hem och bara längtat efter sina barn och vill fira tillsammans med sin familj. En make som helt struntar i sovtider efter en vinst, en Walter som bara vill prata fotboll med sin fotbollstokiga son och kanske titta på highlights från matchen.

IMG_2036.JPG

Jag vet inte vem som tog den här bilden, men all cred till den personen! Min man ser lycklig ut, och det gör mej lycklig. Chris, han till vänster om min leende man läste barnens evangelium på Niclas dop i fredags (mer om det en annan gång). Kapten Kula (längst till höger på bilden) firade söndagen med att göra en hattrick mot Grankulla. Jaro vann 5-2.