Gravidbloggen, fast det inte skulle bli så

Nu har det tagits blodprov, kurva, kollats med ultraljud och skrivits ut medicin. Det blev en lång morgon, I tell you. Om två veckor ska samma procedur genomföras igen. Det är någon syra som är för hög, men fråga mej inte närmare om vad det innebär. Det jag vet är att det gör så att min redan tidigare ganska känsliga hud kliar något fruktansvärt. Sen kan det tydligen också göra så att lillkillen växer sämre. Det vill man ju inte. Jag håller nu tummarna för att medicinen jag fick hjälper.

Något lite roligare hände ändå idag också. Jag fick ett mejl med information om att ett paket från Reima Test Patrol är på väg till oss! Jag anmälde båda kidsen, så det skall bli intressant att se vem som blivit vald, jag hoppas ju på båda!

Ge mej huskurer!

Av olika orsaker har det varit lite paus här på bloggen. Nu tänkte jag i alla fall ge er en kort uppdatering, och på samma gång fråga om lite råd. Rådgivningsbesök idag och resultat från förra veckans blodprov. I morgon blir det nya blodprov, en hel massa av dem. Det var något med syrorna som hade stigit så nu blir det hela blodbilden plus något till. Hb har sjunkit ännu mer ock ligger nu på ca 100. Blodtrycket börjar ligga på en något sånär normal nivå, men är fortfarande lågt.

Babyn har svängt sej och ligger nu med huvudet neråt, det tackar vi för! Mer space har han självklart inte fått, och jag känner mej om möjligt ännu mer som en mänsklig slagpåse.

Det jag egentligen kan påverka just nu är all den vätska jag samlar på mej. Det är helt otroligt hur svullna mina ben och fötter är och fingrarna känns som knackkorvar. Nu behöver jag alla era huskurer för att få bort vätskan, eller åtminstone minska den!

FF Jaros två viktigaste

Våra två fotbollsspelare har blivit fotograferade nyligen. Det är viktiga foton, speciellt för den yngre. Det är en stor grej att få den där skjortan, även om det inte blev Jaro Röd i år heller, utan Jaro grön. Fel nummer fick han också, någon hade hunnit fara iväg med nummer 15 precis innan det var vår tur att välja skjorta. Men det skall nog gå bra i alla fall. Den äldre fick i alla fall både rätt färg och rätt nummer.

Mina damer och herrar, jag ger er FF Jaros två viktigaste spelare:

Casper Antell, Jaro Grön.

IMG_1432

Walter Moore

IMG_1451

 

A hurt man

Jada går på eftis. Jag ska börja med att säga att jag är så otroligt tacksam för de underbara eftisledarna! Eftis har gjort underverk för Jada. Det är där hon har hittat de flesta av sina kompisar, hennes svenska har fått en otrolig boost och självförtroendet har blivit mycket bättre. Eftis är dessutom något av det roligaste som finns, för där får man göra en massa roliga saker. Man får pyssla med en massa olika saker, leka med kompisar, fara på utflykter, baka, osv. Ja, ni hör ju själva, vem skulle inte vilja vara på eftis? Idag har det bakats muffins till nästa veckas vårfest. Åtminstone tror jag det. Man kan aldrig vara helt säker på att alla detaljer i förklaringarna är spot on.

Vårfest nästa vecka, alltså. Barnen har själva skrivit namn på inbjudningskorten. Walter är sårad för tillfället, ni kan säkert se varför. Det är inget stort stavfel, men han har gnällt om det precis hela kvällen. Och han lär inte sluta innan han får lite sympati från någon.

IMG_1398

 

En stor dag

Det har varit en stor dag idag. En viktig dag. Det där brevet vi väntat på i vad som känns som en evighet kom äntligen! Egentligen var det inte fråga om en evighet, mer en månad, men ni vet hur det är då man väntar.

img_1396.jpg

Den här onsdagen, en vacker dag i maj 2017 blev jag officiellt tvåbarnsmamma. Adoptionen är klar, Jada är finsk medborgare och hade vi vetat om att det där brevet skulle komma idag hade det varit fest ikväll. Efter att ha lämnat in dokument och brev till olika instanser om allt annat var den här processen otroligt smidig. Vi behövde egentligen inte göra mycket, bara vara oss själva och skriva under färdigt ifyllda papper. Härmed avslutar vi vårt papperskrig med de finska myndigheterna och njuter av tillvaron. Ett stort grattis till Finland för att ha fått en underbar tjej som medborgare idag!

Vad total avslappning kan leda till

Vi hade den skönaste vappen-helgen ever! Vår inplanerade picknick blev det inte mycket av, den snöade bort, men kidsen var lika nöjda med att ha picknick inomhus. På första maj inledde vi grillsäsongen och åt fantastiskt god mat. Hela familjen har slappnat av rejält. Vi har inte gjort något som kunde inledas med ”vi måste” eller ”vi borde”. Allt har handlat om ”vi vill” eller ”det skulle vara roligt att”. Förutom Walter då. Han har tränat som vanligt och spelade match i lördags. Hela 2-7 vann dom i Oulu!

På fredag var det Kick Off för säsongen 2017 vid O´Learys. Självklart var vi där och jag glömde att betala för maten innan vi åkt därifrån. Walter fick åka tillbaka och fixa till mitt misstag.

IMG_1383

Vappen-vädret var en tragisk historia. Vem vill nu ha picknick ute en sån dag.

IMG_1388

Då är det ju bra att man har lättroade barn som mer än nöjer sej med att se Pettson&Findus och äta gott inne i värmen.

IMG_1391

Första maj vädret var ju betydligt trevligare och vi såg Jaro träna i solsken på Västra Plan.

IMG_1393

Vad ledde denna totala avslappning till då? Jo, vi försov idag. Ordentligt, dessutom. Jada kom nästan en timme för sent till skolan och jag har känt mej lite vilsen resten av dagen, men nu börjar jag komma ikapp. Och så skämdes jag en aning. Men det är ju sånt som händer. Och det var första gången sedan i höstas.

Graviditet – en plåga

Jag är verkligen inte bra på att vara gravid. Inte alls. Jag så evinnerligt trött på det. Min kropp är definitivt inte gjord för att bära på en annan människa. Vi är i vecka 28 nu, tror jag, och det finns helt enkelt inte mer plats för grabben där inne. Det är fullt. Han trycker på åt alla håll och det gör så fruktansvärt ont. Dessutom sitter han upp, vilket gör att huvudet trycker mot mina revben. Det känns som om hela magen skulle vara en enda stor ömmande stortå som jag slagit i bordhörnet.

Vi var till rådgivningen den här veckan, blodtrycket håller på att komma upp till en något sånär normal nivå, hb sjunker och sockret är lågt.

Precis som tidigare har jag inte kunnat äta ordentligt efter rådgivningsbesöket. Att någon trycker på magen tycker han tydligen inte alls om utan börjar leva mer rövare än vanligt där inne. Han sover aldrig, känns det som. Det är konstant aktivt, och de senaste dagarna har han hickat som en galning. Han kommer att vara sin storebror upp i dagen.

Min kropp värker, alla leder känns lösa och jag misstänker att varje antydan till ligament jag hade kvar i vristerna nu har försvunnit. Och jag är så fruktansvärt trött. Jag har en konstant brännande känsla i hals och bröst och ingeting hjälper.

Tack för er uppmärksamhet. Nu skall jag återgå till att göra ingenting.