Vi funderar mycket på det här med iPad, Playstation och andra elektronikprylar hos oss. Hur mycket är lagom för en 5- respektive 7-åring? Hur kontrollerar man bäst vad de sysslar med? I vilken ålder är det vettigt att skaffa egna telefoner åt dem?

Det vi kör på nu är att kidsen är helt offline under vardagarna. På veckosluten får dom spela playstation och titta på youtube. Jag försöker ha koll på vad de tittar på på youtube, och de har själva också lärt sej att komma och fråga om de tycker att något inte är helt barnvänligt. På playstation spelar dom Lego superheroes och något bilspel. Jag förstår mej inte alls på Playstation, så det har jag helt dumpat på Waltsu.

Vi har tur, tror jag. Våra barn är inte direkt uthålliga då det kommer till tv-spel. En liten stund orkar dom, sen hittar dom på något annat som är roligare.

Jada går i första klass nu. Det betyder att en del av hennes kompisar redan har egna telefoner, med eller utan internet. Vi har diskuterat när det egentligen är relevant att skaffa en egen telefon åt henne. Vi tänker såhär: Då hon börjar ta sej till och från skolan på egen hand kommer hon att behöva en. Och då kommer det att vara en telefon utan internet och med bara de telefonnummer hon behöver, oss, mommo och moffa. Så har vi tänkt. Vad verkligheten sen blir får vi ju se.

Jag förstår det där med ”men alla andra har”, det är inte lätt att vara den som säger nej. Borde man snacka ihop sej med de övriga föräldrarna? Kolla att är det faktist så att ”alla andra har”. Eftersom det inte har varit relevant med att skaffa telefon åt Jada har jag inte ens kollat vad skolan har för policy då det kommer till skolan, klassrummet och telefoner.

Hur tänker ni andra kring det här? Berätta gärna hur ni har gjort med era barn, eller hur ni planerar att göra.