Det finns inte mycket vi lägger ner så mycket tid på hos oss som vi gör på att fixa hår. Både Walter och Jada har afrokrull som heter duga. Walter har oftast sitt hår öppet, men ibland flätar vi det. Jadas hår är nästan alltid flätat eller snurrat i lockar. Mest för att mössan eller cykelhjälmen ska hållas på huvudet, men också för att det är helt omöjligt att reda ut efter att det torkat. Det anses också ovårdat att ha afrohår löst, fast jag tycker att det är ganska gulligt med det stora krullet, om än opraktiskt och varmt (har jag hört).

Jadas hår tvättas en gång i veckan. Då ska det fönas, redas ut, vilket är lättare sagt än gjort, och fixas. Hår är inte min grej. Verkligen inte. Jag kan knappt fläta mitt eget hår. Gissa om jag var nervös första gången det skulle göras? Nu går det bättre, jag har blivit snabbare, flätorna blir jämnare och ibland är jag riktigt nöjd med vad jag åstadkommit. Det svåraste är ändå inte att fläta jämt, det svåraste är att del håret. Det är massor med hår och det lockar sej åt alla tänkbara riktningar, speciellt i hårbotten. Såhär såg det ut idag:

Att hitta produkter som passar afrohår här i landet är inte enkelt, det är internet som gäller. Och är man som jag, nybörjare, skulle man ju gärna prata med nån som vet vad man behöver. Vi har köpt det vi har i London, men allt håller på att ta slut och efter att ha googlat har jag konstaterat att ALLT ser likadant ut. Och som sagt, jag vill gå in till en frissa med min dotter och fråga där vad vi behöver för att hennes hår och hårbotten skall må så bra som möjligt.

Sen till önskelistan, jag önskar mej en ordentlig fön med afrokam, den jag har nu känns lätt brandfarlig.. Nöden har ingen lag.