Vi storhandlar ungefär var tionde dag. Vi är väldigt dåliga på att komma ihåg tomflaskorna, sen irriterar jag mej på dem i 10 dagar till, ofta mycket längre än så. Det hinner alltså samlas en del innan vi kommer ihåg att packa in dem i bilen. Idag kom vi i alla fall ihåg dem. 15€ i flaskpant. Ja, vi dricker mycket vichy hos oss. Men där finns nästan alltid också diverse öl-, cider-, och vinflaskor. Skäms vi då vi kommer med 5 stora kassar med flaskor? Inte det minsta.

Annat var det med en dam i 50-års åldern som stod vid pantmaskinen (vad sjutton heter det?) bredvid mej en gång i somras. Hon förklarade om och om igen att det var ju nog inte hon som har druckit så mycket, och det är minsann sista gången hon tänker erbjuda sej att panta flaskor efter någon annans fest. Jag bara nickade och hmm-ade. Jag menar, varför skulle jag bry mej i hur mycket flaskor hon pantar? Det är inte direkt så att jag står där och räknar hur många brännvinsflaskor hon plockar upp. Om någon kommer med en massa flaskor kan jag tänka ”wow, hon kommer att få mer pengar än mej” och vara lite småsur. Sen kommer jag ihåg att hon nog också lagt ut mer pengar från första början.

Nåja, det här var ju ett mer eller mindre onödigt inlägg, men det är saker jag funderar på. Man behöver ju inte alltid vara djup och seriös, ni vet,  diskutera om hur bäst åstadkomma fred på jorden eller ordna upp nån finanskris.