Vi hade en alldeles underbar julaftonskväll. Casper, som varit mer saknad än vanligt kom hem trött och hängig efter att ha haft feber. Nu, 18 timmar senare är han sej själv igen. Jada är sej själv igen. Huset känns som ett hem igen. Ni kan inte förstå vilken enorm skillnad en 5-åring gör. Han är den med energin, den som lyfter stämningen, den som får alla att känna sej lite mer lyckliga, lite mer fullständiga. Jada blir liksom en skugga av sej själv då han är borta. Jag vet, jag har sagt det förr. Det tåls att sägas igen.

Här får Messi ta emot FIFA17, så att han kan förbereda sej för nästa säsong. Högarna med klappar växte stadigt, så nu har vi både radiostyrd bil, hund som skäller och går, lego, bilbana..

Jag vill ändå påstå att jag var den stora vinnaren i julklappsutdelningen. En Mac book air. Jag kan fortfarande inte förstå det, fast jag sitter här och skriver. Det är första gången i mitt 33-åriga liv jag har en helt ny laptop, som dessutom är bara min. Han är verkligen toppen, min Waltsu.

Uncle Björn med det långa tålamodet instruerar i legobygge.

Julen är ju ändå inte bara julklappar. Vi är ju lite annorlunda, så vi hade inte traditionell julmat. Walter var kock och vi fick Karibien-inspirerat julbord. Det enda jag bidrog med var skinkan och salladen. Det var baked chicken, macaronipie, fried rice, peas with coconutmilk och potatismos.

Idag blir det  julmat hos mamma och mera julklappar åt kidsen. Man undrar ju om dom faktist varit så snälla barn.. Nu sitter i alla fall mina snälla barn i soffan och spelar Fifa och hötter med fingret åt varandra. You kicked me, you tackled me.. Casper fick just ett rött kort efter att ha tacklat sin syster precis utanför straffområdet. Matchen ser ut att sluta 0-0, dock. Frisparkar är inte Jadas grej, om vi säger så.