Det är väldigt sällan Casper får ensamtid med mej eller Walter nu mera. Tills Jada kom var han van vid att vara det enda barnet och få all uppmärksamhet. Han har verkligen inte pockat på vår uppmärksamhet mer nu än tidigare, men emellanåt märker jag att han behöver lite lugn och ro med endera bara mej eller med mej och Walter. FIF har jumppaläger ti-to denna vecka och självklart är Jada där, så nu får han åtminstone några lugna timmar med oss i några dagar.

Idag körde vi mys i soffan innan vi åkte  iväg och hängde upp lite tapeter åt pappa. Casper var med, satt på en målburk och tittade på iPaden så länge vi duunade. Han är lugn, han har tålamod att vara med fast det egentligen inte finns något för honom att göra. Han gnäller inte i onödan. Man vet att det verkligen är något som är fel då han gnäller. Han är guld, vår Casper. Walter kallar honom Shorty, på dagis är han Casper, Cappe eller Cappi, jag och Jada kallar honom Casper.

Han har nog en annan sida också, han kan bli otroligt arg på ingenting på nolltid. Sen går det om lika snabbt. Är det något han inte riktigt klarar av blir han otroligt frustrerad men lugnar sej då man förklarar hur han ska göra eller hjälper honom på annat sätt. Han kommer att gå långt.

Här är Casper och bästisen Maxi på väg till sitt första kompiskalas. Pojkarna har dessutom turen att bo grannar.