Vi var på den första ultraljudsundersökningen idag. Där såg vi helt tydligt en bebis med två armar, två ben, 10 fingrar och 10 tår. Ryggraden kontrollerades, nacken mättes och näsan konstaterades vara på rätt plats. Vi hörde hjärtslagen, såg den lilla bröstkorgen höjas och sänkas. Det är fascinerande hur något så litet kan vara så detaljerat.

Läkaren var inte speciellt mångordig, men vi fick i alla fall på klart att allt är precis som det ska vara. Det som han verkade tycka var konstigt, var att jag inte varit på något blodprov för att utesluta någon kromosomavvikelse. Jag tror att det var just det vi valde bort. Vi vill inte veta. Det finns ju inte direkt något man kan göra åt det ifall något skulle vara på tok.

Sådär överlag känner jag att graviditet behandlas mer och mer som än sjukdom än som det tillstånd det egentligen är. Men den diskussionen tar vi en annan gång.