Vi steg upp tidigt idag. Klockan var 7.00 då alarmet började pipa. Caspers fotbollsträningar var en timme tidigare än vanligt, alltså klockan 8. Suck. Nåja, det fina med det var ju att det inte var så många på träning och de som var där fick träna med varsin boll ganska länge.

Jag var helt säker på att Casper skulle vara den tröttaste av oss alla då det var dags att stiga upp. Han hade en tuff kväll. Först tappade han en tand, precis då han höll på att somna måste han på wc. Sen slog han huvudet i sängbordet och täcket föll på golvet. Klockan var över tie då han äntligen somnade.

Då vi vaknade satt Casper redan i soffan och såg lätt irriterad ut. Lite som att han tänkte att ingen i det här huset respekterar hans träningstider och att han faktist inte har tid att vänta på att alla sjusovare skall vakna och dessutom har han inte fåra frukost ännu. Lite så. Nåja, träningar hann vi till och alla fyra dessutom med frukost nummer ett i magen.

Igår spelade Jaros representationslag cupmatch mot SJK. Det var en otroligt spännande historia. Jaro var tillbakapressade i början, men tog sej ur pressen och kunde gå upp i en 2-0 ledning innan 10 minuter var spelade. Walter gjorde förarbete till båda målen och var dessutom en klippa i försvaret, vänsterback som han är. Det var definitivt en av hans bästa matcher med Jaro! Och om ni frågar mej var han den bästa spelaren i gårdagens match! (ja, jag är kanske lite partisk..)

Att min man väldigt sällan får cred av media är väl inte så konstigt, eftersom fokus sällan brukar ligga på utländska spelare och av någon orsak verkar det förväntas mer av dem. Speciellt då det är egna produkter som gör mål eller spelar bra. Och det är ju på sitt sätt bra. Då inser juniorerna att ja, man kan jobba sej upp i rep. laget och bli den som avgör matcher. Och ja, man kan bli stjärna på hemmaplan. Men ändå. Kom igen nu. Lite öga skulle vara helt okej ibland. Den spelare som imponerat mest på mej då man ser på försäsongen såhär långt är ändå en egen produkt. Adam Vidjeskog. Välkommen hem till Jaro!