Ifall någon har missat det har vi två barn. Det är intressant, to say the least.. Varje dag får man höra något mer otroligt eller mer ögonöppnande än dagen innan. Idag var inget undantag. Jada och jag var på väg hem från jumppa då jag med en allvarlig röst från baksätet blev informerad om att ”mamma, du är inte rolig”. Okej. Jag trodde faktist att jag var lite rolig, åtminstone ibland. Jag har definitivt mina stunder. Tycker jag. Men dom säger ju att barn säger sanningen. Det tar på stoltheten, det är allt jag säger.

Då vi kommer hem berättar Casper högtidligt och med allvarlig röst att han och Jada åt upp det sista som fanns kvar av fredagsgodiset. (Det här hände alltså under dom 20 minuter jag låg på soffan och försökte lugna ner den som ännu inte kan komma med dagens sanning, det vill säga den i magen.) Okej, sa jag. Han fortsatte ”men tänk mamma vad bra, nu behöver du inte vara rädd för att det ska bli gammalt och smaka illa”. As if. Dom är inga godismonster, så det gör verkligen ingenting. Men jag hade ju siktat in mej på det sista som fanns kvar i påsen.. Jäklar.