Jag är inte speciellt bra på att hålla mej vaken nuförtiden. Därav den dåliga uppdateringen här. Vi mår alla bra, vi har sportlov och ganska många järn i elden för tillfället. Mest är det saker som inte kräver jätte mycket av oss, men ändå händer lite i bakgrunden. Ni får höra om det sen då allt faller på plats. För en gångs skull känns det faktiskt som om pusselbit efter pusselbit faller på plats utan att vi egentligen behöver göra särskilt mycket. Jag lägger den lilla energi jag har på barnen och jobb, Waltsu sköter det mesta av markservicen.

Det finns dock några saker som jag tar på mej till nästan 100%. Gråtande, ledsna, besvikna, rädda barn i behov av tröst. Vi har haft lite mer av det än vanligt nu av någon anledning. Men det går ju i vågor. Att trösta är något jag har energi till. Alltid. Kan jag inte göra det känner jag att jag inte gör min uppgift som mamma. Walter kan nog trösta, men inte på samma sätt.

Ni vet, då det finns moster i strumplådan, lampan inte är tillräckligt ljus, det inte gick som man ville på träningen, då är mamma bra. Det är mamma dom kommer till, mamma som ska krama och säga att allt blir nog bra. Det finns tre magiska ord som alltid ALLTID hjälper. Tre ord som gör att varje rädsla och besvikelse blir lite mindre, lite lättare att hantera. Mamma är här. Mamma är här, monstret finns inte på riktigt. Mamma är här, och vet du, man kan inte alltid lyckas, ibland har man en dålig dag. Mamma är här, allt kommer att bli bra, vi gör det tillsammans. Eller bara mamma är här, mamma är här och jag går ingenstans. Mamma är alltid här. Även de mest otröstliga barn slutar snyftar efter en stund och lugnar ner sej. Sen kan vi prata om det som känns som jordens undergång just då.