Det var visst någon kändis som yttrade de bevingade orden för herrans många år sedan. Det är lite så jag känner just nu, att jag lever ett helt liv varje dag. Ändå kan jag inte påstå att jag har ett betungade liv på något sätt för tillfället. Visst, jag är trött och lite mer lättretlig än vanligt, men något tungt liv har jag definitivt inte. Jag är nästan till 100% befriad från tidiga morgnar, Walter har det under kontroll. Jag har order både från rådgivningen och min omtänksamma man att vila lite extra varje dag då jag kommer hem.

Ändå är jag så fruktansvärt trött hela tiden. Och jag är så trött på att vara trött. Jag känner att jag inte gör någon nytta hemma, att allt faller på Walter. Han säger att det inte är någon fara, att det viktigaste är att jag vilar. Men jag vill ju så gärna orka mera. Jag vill göra roliga saker med barnen, inte vara den som stannar hemma och vilar då resten av gänget far iväg till Maxifun, Tellushallen eller bara ut på gården. Jag känner mej helt enkelt ganska onödig och tycker mellan varven väldigt synd om mej själv. Buuhuuu… stackars Nina..

Trots att jag känner mej som den tröttaste och onödigaste människan i världen blir jag på något vis varm inombords av att höra ”mamma, mamma, mamma” 500 gånger per dag. Ändå suckar jag djupt varje gång jag tvingas stiga upp för att värma makaronilåda, ta ner handduken, hjälpa plocka fram kläder för nästa dag, söka något som tycks ha gått upp i rök eller göra något annat som ingen annan än mamma klarar av. Så onödig är jag ju definitivt inte, det bara känns så.