Graviditet – en plåga

Jag är verkligen inte bra på att vara gravid. Inte alls. Jag så evinnerligt trött på det. Min kropp är definitivt inte gjord för att bära på en annan människa. Vi är i vecka 28 nu, tror jag, och det finns helt enkelt inte mer plats för grabben där inne. Det är fullt. Han trycker på åt alla håll och det gör så fruktansvärt ont. Dessutom sitter han upp, vilket gör att huvudet trycker mot mina revben. Det känns som om hela magen skulle vara en enda stor ömmande stortå som jag slagit i bordhörnet.

Vi var till rådgivningen den här veckan, blodtrycket håller på att komma upp till en något sånär normal nivå, hb sjunker och sockret är lågt.

Precis som tidigare har jag inte kunnat äta ordentligt efter rådgivningsbesöket. Att någon trycker på magen tycker han tydligen inte alls om utan börjar leva mer rövare än vanligt där inne. Han sover aldrig, känns det som. Det är konstant aktivt, och de senaste dagarna har han hickat som en galning. Han kommer att vara sin storebror upp i dagen.

Min kropp värker, alla leder känns lösa och jag misstänker att varje antydan till ligament jag hade kvar i vristerna nu har försvunnit. Och jag är så fruktansvärt trött. Jag har en konstant brännande känsla i hals och bröst och ingeting hjälper.

Tack för er uppmärksamhet. Nu skall jag återgå till att göra ingenting.

2 thoughts on “Graviditet – en plåga

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s