Idag hände det, en regnig feftermiddag i juni. Våra yrväder till barn satte sej vid köksbordet som civiliserade människor och började spela spel. Fast jag fick hjälpa till en hel del i början känns det lite som en vinst. I något skede kommer dom underfund med hur det fungerar och sen kan dom, förhoppningsvis, spela lite längre stunder utan att ropa ”mamma, va ska jag göra nu?”

Vi gör inte så mycket på dagarna nu, eller vi gör, men det är samma varje dag. Äter, leker och äter igen. Vi håller oss mest hemma, barnen leker ute största delen av dagarna och jag försöker låta bli att klia sönder min kropp. Jag är så färdig med den här graviditeten. Jag sover max 4 timmar per natt och det är inte i ett sträck. Duschar gör jag 3 – 4 gånger per dygn för att lätta på klådan. Det hjälper inte mycket, kan jag tala om för er. Jag är trött och gnällig och skulle helst bara ligga och tycka synd om mej själv.

Men visst är livet härligt också. Barnen njuter av sommarlovet, dom har skit under naglarna och smutsiga kläder. Dom sover som stockar och äter som hästar. Det känns så bra att kunna ge dem hela sommaren ledig, det är inte många som har den lyxen, det är jag fullt medveten om.