Ni som har barn vet vad jag menar då jag säger babybubbla. För er alla andra kan jag bara förklara det med att säga hormoner. Hormoner som flyger omkring obehindrat och håller en i ett lyckorus som heter duga. Nu tror ni att det är jag som drabbats värst, va? Nej, nej, det är Waltsu som är i det största av stora lyckorus. Han är så lycklig att det nästan kommer regnbågar ur öronen på honom. Och det är underbart att bevittna. Underbart att se hur en vuxen man som varit med om så mycket i sitt liv fullkomligen smälter så fort han kommer nära sin nyfödde son.

Visst, jag är också i den där bubblan och på ett sätt är det så otroligt skönt att hormonerna har bestämt att nu ska du vara lycklig. Å andra sidan dimper jag ner i verkligheten emellanåt och de andra, sorgsna känslorna tar överhand en stund. Sen vaknar Nico och ser på mej med sina pepparkorn till ögon och pang, så är jag tillbaka i min bubbla.