Vi sover inte direkt som stockar här i huset. Åtminstone inte på nätterna. Niclas sover bra ungefär var fjärde natt. Annars är han vaken fram till 4-5 tiden på morgonen. Dagarna efter dom nätterna är jag så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna. Dom dagarna sover jag bredvid Niclas nästan hela dagen. Jag orkar inte ens lägga honom i vagnen och gå ett varv runt kvarteret. Ibland tvingar jag mej ur sängen för att jag måste, för att jag skall vara någonstans vid någon speciell tid. Allt sånt går inte att undvika, hur gärna man än skulle vilja.

På dagarna, däremot, sover ungen hur bra som helst. Kanske det beror på ljudet runtomkring, kanske det beror på ljuset. Eller så är det bara så tills det blir annorlunda. Jag hoppas att han skall bli positivt påverkad av att skolorna börjar och vi får lite rutiner här hemma igen. Det har varit en minst sagt rörig sommar och jag har svängt på dygnet fler gånger än jag kan räkna. Både före och efter bebis. Förut var jag en morgonmänniska, men det har helt gått om. Jag ska göra mitt bästa för att komma tillbaka till det. Att kunna ta det lugnt på morgnarna med en kopp kaffe brukade vara min favoritstund på dagen.

Han som växer så att man nästan ser det hända. Stark är han också.