Idag var det dags. Matchernas match. Den match som det kommer att pratas om hela vintern. Den sista matchen för säsongen. Den match jag kommer att få höra om tills öronen blöder. Hur jag gick på finter, hur jag blev tunlad och hur Casper gjorde två mål. Matchen jag pratar om är naturligtvis matchen mellan mammorna och barnen. Kidsen vann. 12 – 9 slutade matchen. Vi gav dem bra motstånd, men jag kan tala om för er att 6-åringar är tuffare än man skulle kunna tro. Snabba är dom dessutom. Att dom orkar springa i en oändlighet är ju knappast någon nackdel. (Det är konstigt att all den där energin försvinner då dom ska gå..)

Jag fick damma av fotbollsskorna. Vet ni hur fotbollsskor känns på foten efter att de legat orörda nästan ett år? Obekväma. Styva. För små. Fy. Någon fotbollsspelare blir jag nog aldrig mer. Nu får jag istället gå på Caspers matcher och träningar. Hellre det än att spela själv.

Picknicken efteråt var riktigt nice! Solen värmde skönt och Waltsu hade fixat smörgåsar, äppelskivor och chokladkaka.