För fem år sedan, eller nä, vi säger tre år sedan, kunde jag aldrig, inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mej att jag skulle ha en dotter med det härligaste afrokrull jag någonsin sett. Vilken tur att livet ville annorlunda. Inte bara på grund av det där afrot, då. Men det är håret jag vill prata om idag. Här ser ni hur det såg ut 15:e januari i år: 4 timmar hår. Ljuset var bättre, men hur håret kändes då och nu är som natt och dag. Och då har jag inte haft den tid att lägga ner på att sköta det som egentligen krävs.

Idag har vi tvättat, haft i hårmask och balsam, leave-in och mosturizer. Håret är så mycket lättare att reda ut, det känns mjukt och lockarna är vackra. I morgon får hon gå till skolan med håret öppet för första gången.