Vi var i Åbo över helgen. Mitt Åbo, min favoritstad, stället där min själv verkligen trivs.

Att resa med tre barn kändes en aning övermäktigt, men som tur skulle min bror också till Åbo så han körde ner med oss. Han kommer antagligen aldrig att resa med en nästan 3-månaders baby igen. Niclas var olycklig största delen av resan, och vi gjorde i princip allt för att underhålla och trösta. Hemresan, däremot, gick som en dans.

Vi åkte iväg på torsdag efter att kidsen slutat skola och förskola och kom hem på söndag.

Jag funderar på att skicka ungarna tillbaka till Åbo. Dom sov som stockar. Det är inte ofta våra barn VILL gå och lägga sej före 21, men efter intensiva, roliga dagar ville dom det.

På fredag kom Walter till Åbo och vi gick på match. Han stannade sedan kvar i Åbo och fick njuta av en ledig helg. Han fick dessutom se matchen från läktaren  eftersom han var avstängd efter rött kort mot KPV för några veckor sedan.

Vi hann med shopping vid Skanssi också. Vi letade efter Messiskor som galningar, men hittade inte rätt storlek. Lite annat hittade vi, dock. Mat fick vi också. Plus i kanten till Skanssi för barnvagnsparkeringen och barnrummet!

På lördag simmade Walter, Casper och Jada vid Caribia medan Nico och jag gick på promenad i mina gamla hoods. Studentbyn.. those were the days..

Sen åt vi gott vid Pippurimylly. Jag hann aldrig fota maten, så ni får tomma tallrikar. Det syns i alla fall hur gott det var.

På söndag åkte vi sedan hem i samlad tropp. Via Mylly. Där hittade vi äntligen Messiskorna och resan var en succé. Casper satt med skorna i famnen hela vägen hem. Och Niclas sov sig igenom alla kilometrar.

Tack och förlåt Åbo och moster! Vi kommer snart igen, var så säkra! Vi måste bara låta moster Cessi återhämta sej först. Våra barn kan vara väldigt intensiva, och deras förädlar kan vara väldigt trötta. Så kan vi säga.