Det har gått 5 dagar sedan Walter åkte iväg. Jag känner att livet rullar på som vanligt, men inte tack vare mej. Det är tack vare min bror. Fina morbror Björn som skjutsat Jada och Casper varje morgon. Niclas och jag har fått sova vidare och kunnat ta det lugnt tills skolorna slutat för dagen och det är dags att hämta de två energiknippena. Utan Björn hade jag antagligen gått sönder. Det hade blivit alldeles för lite sömn för mej, alldeles för stressigt för Niclas och Casper och Jada hade antagligen fått äta micropizza hela veckan.

Vi har haft en bra vecka, minus de sena nätterna. Men imorgon är det fredag och det känns lite som en målgång!

Jada plockade fram vinterjackan i lördags. Det behövdes! Det var svinkallt..

Casper gör inte mycket annat än spelar fotboll.

Nico sover. Dagtid, alltså.

Eller så tycker han att livet är allmänt nice.

3 dagar till, sen är han hemma. Dada. Vi saknar honom.