Ibland kommer dagar som man väntat på länge. Dagar då man bara vill att allt ska gå bra, dagar då man önskar all lycka till alla inblandade.

Idag var en sådan dag hos oss. Det var den första gymnastiktävlingen för säsongen och Jada var laddad till tusen. Vi tittade igenom bomserien många gånger, hon tränade i vardagsrummet och vi fixade håret. Väl vid Runebergssalen kom nervositeten smygande och hon började se lite lätt illamående ut. Ett kort snack med stora favoriten Nelia fick henne att lugna ner sej så pass att hon kunde genomföra räck – och bomserie. Mattserien gick sämre. Hon stannade till lite för länge mitt i och glömde bort vad hon skulle göra. Hon slutförde i alla fall helt på egen hand och hopp gick otroligt bra!

Det var en ganska hungrig flicka som sedan kom till oss på läktaren. Det var blandade känslor. Hon var stolt över hopp och barr. Mindre nöjd med bom och matta. Vi berömde, tröstade och peppade medan hon slängde i sej en banan.

Efteråt följde prisutdelning. Det hann bara börja då Jada vinkade åt mej att jag skulle komma och hon höll händerna för munnen. Vi halvsprang till toaletten och tävlingsnerverna kom ut. Efter det åkte vi hem. Lite senare på kvällen mådde hon bättre och var sist och slutligen ganska nöjd med dagens prestation.