Nu har vi nått den. Gränsen. Gränsen för hur mycket nattsuddande vi orkar med i det här huset. Niclas sover som en prins, men fel tid på dygnet. Att få höra ”vetdu de e nog bara att vänta tills de svänger” är jag så evinnerligt trött på. Han har fått in den här rutinen nu och verkar vara helt fast i den. Jag känner mej slut som människa, jag kommer inte ihåg hur det är att inte vara trött. Nu erkänner jag mej besegrad, kastar in handduken och ber om hjälp av experterna.

I fredags ringde jag till Malmska och frågade upp om sömnskola. Jodå, det låter nog minsann som att ni är i behov av hjälp svarade den underbara människan i andra ändan. Idag skall jag ringa rådgivningen och begära remiss.

Är det någon av er som har erfarenhet av sömnskola? Hur gick det till, fungerade det för er?