Det har varit tyst här. Länge. Det finns tre orsaker. Jada, Casper och Niclas. Vi sover på nätterna, lever på dagarna och är för det mesta väldigt trötta på kvällarna. Att jag är så pass vaken att jag kan blogga då klockan nästan säger midnatt hör inte till vanligheterna nuförtiden.

Vi mår bra. Vi lever familjeliv, vi fokuserar på varandra, vi tror på framtiden. Vi har hanterat motgångar den senaste tiden. Mer motgångar än vi hade tänkt oss. Ljuset i tunneln är fortfarande rätt långt borta, men vi jobbar på, det går framåt varje dag. Det viktigaste är att vi trivs och känner att familjen är stark.

Jag lovar att det blir tätare uppdateringar här från och med nu!