Jag konstaterade i förrgår kväll att sportlovsveckan var verkligen inte längre än en vanlig arbetsvecka. Vi hade tänkt så mycket, men det svinkalla vädret i början på veckan satte minsann käppar i hjulet för en del av våra planer. En utfärd till Mässkär (en lång sådan) hann vi med, men nån slalomresa blev det inte.

Den där Mässkärsutflykten höll på att ta kol på Casper. Det gnälldes så evinnerligt mycket på vägen dit att jag nästan var redo att lämna honom i en snödriva och plocka upp honom på vägen hem. Jag bar honom på ”kåntta” istället för att lämna honom 500 meter från Ådön. Vi stannade många gånger, kollade istjocklek (trodde några av oss), tittade på isen och fotade den coolaste lillebrorsan i världen.

Då vi äntligen kom oss ända ut till holmen åt kidsen plättar tills det nästan kom ut genom  öronen. Vi tog pappas snöskoter och släden hem. Gissa vem som körde?

Finfint besök fick vi också under den där sportlovsveckan. Lotti var hemma och till allas stora förtjusning var hon här jätte länge på fredag. Det blev en massa snack, spel och annat skoj. På lördag bowlade vi.