Om en söndag

Det kom massor med snö natten till söndag. Våra två yrväder hade redan veckan innan bestämt att dom skall skida med Tarja, så det vara bara att ge sej ut i spåret med moffa och Tarja. Men vilket väder vi fick! Det var helt otroligt vackert. Kidsen stakade på flitigt i spåret, Walter (som vi trodde att vi hade tappat bort där ett tag) skidade 5 km. Inte illa för någon som står andra gången i sitt liv på skidor. Niclas och jag njöt av vädret utan skidor.

IMG_2888

IMG_2886

IMG_2887

IMG_2884

IMG_2882

Efter allt kämpande i de tröga spåren blev det plättkalas hemma hos moffa. Jada och Casper åt plättar med sylt och (mycket) grädde.

 

Den otippade aktiviteten

Man behöver inte vara kärnfysiker för att kunna räkna ut vilka idrotter det är som gäller hos oss. Fotboll, framför allt, redskapsgymnastik och konståkning. Jag har egentligen aldrig funderat speciellt mycket på att det är väldigt begränsat, men så har våra barn inte klagat heller. Nu har dom i alla fall börjat skida med moffa och åtminstone Jada tycker att det är jätte roligt. Casper far mest med för att ha något att göra.

Idag packade vi alla in skidorna i bilen och åkte med moffa till Östanpå skidspår. Niclas sov i vagnen och Waltsu gjorde debut i skidspåret. Efter att nästan ha gett upp redan efter 500 meter kom han igång. Det blev ca 3,5 km för honom och han tyckte till och med att det var roligt!

Här kommer en mörk video..

Jag hann med några var med kidsen innan det var dags att åka hem. Det blir definitivt flera kvällar i skidspåret för vår familj!

Då vi skulle skrinna en stund

Jag och Jada har varit i ishallen idag. Eller skrinnhallen, som det kallas hos oss. Vi skulle bara vara en stund, eftersom hon hade varit och redskapsjumppat hela förmiddagen. Det var tredje gången hon skrinnade. Nya skridskor hade hon dessutom. Jag skrinnade också. Gissar att det är ungefär 5 år sedan jag senast stod på mina konståkningsskridskor. Men det är som att cykla. Man glömmer det aldrig.

Det slutade med att vi skrinnade i 90 minuter. Det gick bara bättre och bättre och då portarna till ismaskinen öppnades hade Jada långt ifrån färdigt. Nåja, det var bara att packa ihop och åka hem. Jag lovade att vi snart far igen.

IMG_2846IMG_2842

Om helgen

Vi var ute och rörde på oss förra helgen. Jada hade gymnastiktävlingar på Åland, så natuligtvis åkte vi alla dit. Vi körde ner till Åbo på torsdag och tog morgonbåten på fredag. På Åland bodde vi i ett ganska svalt hotellrum, men det gick bra i alla fall. Vi hade  en jätte rolig lördag! Vi fick se ambulanshelikopter, ambulanser och brandbilar tillsammans med Lotti.

IMG_2605

Walter satte sej strategiskt under flaggan på brandstationen.

IMG_2641

På kvällen fick vi välbehövlig sittning med Milla och Rudy. Barnen fick leka av sej all energi som samlats i kroppen efter att ha suttit stilla i bilen, åkt båt och åkt bil i Mariehamn. Såhär ser det ut då man får ihop gener från Finland, Trinidad, Dominikanska Republiken och Guyana på samma ställe.

IMG_2655

På söndag var det sedan dags för tävlingar. Jada presterade otroligt bra! Speciellt bomserien, som annars brukar vara svår, gick som en dans. Hon var supernöjd och vi stressade iväg till båten för att åka tillbaka till Åbo. En natt i Åbo och sedan hem på måndag. Tack igen Moster Cessi och Putte för inkvarteringen! Vi ses säkert snart igen!

Den där bordskanten

Ni vet den där kanten som finns under bordsskivan på ganska många bord? Vårt bord har en sån. Jag trodde aldrig (läs innan jag fick barn) att jag skulle bli så medveten om den där kanten. Jag hade inte ens ägnat den kanten en tanke innan Casper började äta själv. Nu, med två barn som äter vid köksbordet och ett tredje på väg att börja sitta i egen stol är den där kanten en del av mej flera gånger om dagen.

IMG_2573

Den kanten, om den inte torkas av dagligen, berättar en historia. En historia som innehåller menyn för den senaste veckan. Om det har ätits mat med ketchup, om det har varit smörgås eller yoghurt till mellanmål. Jag borde antagligen vara lite mer uppmärksam på den kanten och torka av den efter varje måltid. Men ska jag vara helt ärlig spelar det inte så stor roll. Den syns ju inte jätte bra. Och skulle jag torka av den efter varje måltid skulle det antagligen sluta med att jag nöter bort målfärgen. Våra barn äter HELA TIDEN.

Då det äntligen händer

Jag har varit den tröttaste typen i världen den senaste månaden. Mörkret i kombination med en bebis som vägrar sova före klockan närmar sej 2 på natten har verkligen tagit musten ur mej. Idag är det annorlunda. Han somnade inte före 1, men sov 10 (!) timmar i sträck. Jag har inte känt mej så utvilad på ett år, känns det som.

Jag vet inte om det var den första portionen potatis som gjorde nattsömnen så bra, eller om han också var utmattad efter att ha vakat i nästan 4 månader. Det återstår att se, men får jag en sån här natt ens en gång varannan vecka känner jag att det kommer att göra stor skillnad.

Det har ju gått en tid sedan mitt senaste inlägg här, så vi har hunnit med en hel del. Jag bjuder på en bild av två stycken fest klädda: Gambäfammo och Nico på småkusin Hugos dop för knappt två veckor sedan.

IMG_2490

Vi lever nog!

Det har gått 5 dagar sedan Walter åkte iväg. Jag känner att livet rullar på som vanligt, men inte tack vare mej. Det är tack vare min bror. Fina morbror Björn som skjutsat Jada och Casper varje morgon. Niclas och jag har fått sova vidare och kunnat ta det lugnt tills skolorna slutat för dagen och det är dags att hämta de två energiknippena. Utan Björn hade jag antagligen gått sönder. Det hade blivit alldeles för lite sömn för mej, alldeles för stressigt för Niclas och Casper och Jada hade antagligen fått äta micropizza hela veckan.

Vi har haft en bra vecka, minus de sena nätterna. Men imorgon är det fredag och det känns lite som en målgång!

Jada plockade fram vinterjackan i lördags. Det behövdes! Det var svinkallt..

IMG_2302

Casper gör inte mycket annat än spelar fotboll.

IMG_2376

Nico sover. Dagtid, alltså.

IMG_2348

Eller så tycker han att livet är allmänt nice.

IMG_2296

3 dagar till, sen är han hemma. Dada. Vi saknar honom.