Kategori: Familj

Vi försöker handla mat ungefär var 10:nde dag. Den här gången blev det lite längre mellan shoppingrundorna eftersom småfolket har varit sjuka och vi har inte riktigt haft rutinerna i skick. Det fanns absolut INGENTING hemma. I fredags öppnade Casper kylskåpet och utbrast ”mamma, vi kommer att svälta ihjäl!” Då fixade vi ändå lördagen med helt vettig mat. Vår söndagslunch bestod av makroner, bönor och pyttelite bacon. Jag kände mej tvungen att köpa ris för att åtminstone få ihop något som liknade en risotto till middag.

Idag var det då äntligen dags för matshopping. Vi hade redan i fredags lagt pantflaskor och shoppingväskor i Walters bil, men då vi skulle ha ut dem därifrån idag hade bakluckan frusit fast. Jag bryr mej inte om pantflaskorna, men mina shoppingväskor klara jag mej inte speciellt bra utan. Det kändes konstigt att ens behöva tänka plastkassar  då vi gick in till Lidl. Jag kunde inte fokusera på vad vi skulle handla eftersom jag hela tiden funderade på hur många plastkassar vi skulle behöva. ”En för kött och pålägg, två för mjölk, juice och yoghurt, en för frukt och grönsaker, sen är det pastan, brödet, duschtvålen (två olika), tandkräm, babymat..” Ändå kom vi genom kassan utan näsdukar, utan avokado och mandariner, utan maskindiskmedel och med en plastkasse för lite.

För att gottgöra kidsen för gröten och bönorna i helgen blir Taco-Tuesday i morgon. Frukterna kommer att vara slut om tre dagar. Det är jag enbart glad för.

Vi bor långt ifrån flott. Men vi älskar vår lägenhet. Vi älskar stället. Innan vi flyttade in tapetserade jag alla rum och målade köksväggarna. Med nya golvlister blev det riktigt ljust och fräscht. Vi trivs otroligt bra här och skulle verkligen inte vilja flytta. Varför skulle vi flytta då? Nå, vi har tre sovrum, vilket räcker gott och väl än så länge. Men vi har bara en wc. Med en dotter på 8 år kan det bli lite stökigt på morgnarna. Och det lär ju inte börja gå snabbare för henne. Dessutom är köket är lite väl litet, med tanke på hur mycket det används.

Här höll vi på att flytta in i vår nuvarande lägenhet.

Vår lägenhet ligger ute till försäljning, så nu skulle det gälla för oss att hitta något. Vi har sett ganska många hus, men inget har känts rätt. Om vi ska flytta vill vi ha 4 sovrum, två wc:n, gärna öppet och ljust, eller möjlighet att ta ner väggar och få till ett det där eftertraktade ”open concept”. Vi behöver inget slott, inget sprillans nytt. Däremot vill vi gärna ha ett enplans hus, vettigt använda kvadratmetrar, ett hus där vi kan bo länge, där vi kan trivas och på ett sådant avstånd från skolorna så att Casper och Jada kan cykla. Är det dessutom nära Fitness Club och Tellushallen är det ett stort plus!

Då kommer man ju osökt in på ”location, location, location”. Vi vill stanna på ”vår” sida   av stan, Bonäs, Vestersundsby, Västermalm eller möjligtvis Kyrkostrand eller Kivilös. Vi fortsätter leta, det kommer att dyka upp, förr eller senare!

Här kan ni kika på vår lägenhet –> Moore Residence

Jag har försökt få alla klockor hemma hos oss att visa samma tid. Det blir lätt lite rörigt annars. Men det verkar inte vara möjligt att få kaffekokare, spis och micro att visa lika. Jag har ställt in dem fler gånger än jag kan räkna, men efter ett tag visar de väldigt olika.

Man kan säga att vi har tre tidzoner hemma hos oss. Det gäller inte bara klockorna i köket. Tillåt mej förklara.

Vi börjar med min tidszon. Jag tycker om att vara i tid och kommer hellre 10 minuter för tidigt än dyker upp precis på sekunden då man stämt träff. Såhär uppfattar jag tiden.

Vi kan fortsätta med Walter. Han är tidsoptimist och dyker väldigt sällan upp tidigare än vad som är absolut nödvändigt. Sen är han däremot väldigt sällan. Det här är hans tidszon.

Den tredje tidszonen är den våra två äldre barn lever i. De har ingen förståelse för ord som bråttom och skynda. De har all tid i världen, och rör sej ofta i någon typ av slow motion då vi andra redan står och trampar vid ytterdörren. Sen, då de äntligen är klara och alla är på väg ut genom dörren är det någon av de två som har glömt något eller har fel handskar. Våra barn lever sina liv med en evighet av akademiska kvarter.

Jag hoppas vår yngsta växer upp i min tidszon. Jag behöver någon på min sida.

Det har varit tyst här. Länge. Det finns tre orsaker. Jada, Casper och Niclas. Vi sover på nätterna, lever på dagarna och är för det mesta väldigt trötta på kvällarna. Att jag är så pass vaken att jag kan blogga då klockan nästan säger midnatt hör inte till vanligheterna nuförtiden.

Vi mår bra. Vi lever familjeliv, vi fokuserar på varandra, vi tror på framtiden. Vi har hanterat motgångar den senaste tiden. Mer motgångar än vi hade tänkt oss. Ljuset i tunneln är fortfarande rätt långt borta, men vi jobbar på, det går framåt varje dag. Det viktigaste är att vi trivs och känner att familjen är stark.

Jag lovar att det blir tätare uppdateringar här från och med nu!