Den där bordskanten

Ni vet den där kanten som finns under bordsskivan på ganska många bord? Vårt bord har en sån. Jag trodde aldrig (läs innan jag fick barn) att jag skulle bli så medveten om den där kanten. Jag hade inte ens ägnat den kanten en tanke innan Casper började äta själv. Nu, med två barn som äter vid köksbordet och ett tredje på väg att börja sitta i egen stol är den där kanten en del av mej flera gånger om dagen.

IMG_2573

Den kanten, om den inte torkas av dagligen, berättar en historia. En historia som innehåller menyn för den senaste veckan. Om det har ätits mat med ketchup, om det har varit smörgås eller yoghurt till mellanmål. Jag borde antagligen vara lite mer uppmärksam på den kanten och torka av den efter varje måltid. Men ska jag vara helt ärlig spelar det inte så stor roll. Den syns ju inte jätte bra. Och skulle jag torka av den efter varje måltid skulle det antagligen sluta med att jag nöter bort målfärgen. Våra barn äter HELA TIDEN.

Då det äntligen händer

Jag har varit den tröttaste typen i världen den senaste månaden. Mörkret i kombination med en bebis som vägrar sova före klockan närmar sej 2 på natten har verkligen tagit musten ur mej. Idag är det annorlunda. Han somnade inte före 1, men sov 10 (!) timmar i sträck. Jag har inte känt mej så utvilad på ett år, känns det som.

Jag vet inte om det var den första portionen potatis som gjorde nattsömnen så bra, eller om han också var utmattad efter att ha vakat i nästan 4 månader. Det återstår att se, men får jag en sån här natt ens en gång varannan vecka känner jag att det kommer att göra stor skillnad.

Det har ju gått en tid sedan mitt senaste inlägg här, så vi har hunnit med en hel del. Jag bjuder på en bild av två stycken fest klädda: Gambäfammo och Nico på småkusin Hugos dop för knappt två veckor sedan.

IMG_2490

Vi lever nog!

Det har gått 5 dagar sedan Walter åkte iväg. Jag känner att livet rullar på som vanligt, men inte tack vare mej. Det är tack vare min bror. Fina morbror Björn som skjutsat Jada och Casper varje morgon. Niclas och jag har fått sova vidare och kunnat ta det lugnt tills skolorna slutat för dagen och det är dags att hämta de två energiknippena. Utan Björn hade jag antagligen gått sönder. Det hade blivit alldeles för lite sömn för mej, alldeles för stressigt för Niclas och Casper och Jada hade antagligen fått äta micropizza hela veckan.

Vi har haft en bra vecka, minus de sena nätterna. Men imorgon är det fredag och det känns lite som en målgång!

Jada plockade fram vinterjackan i lördags. Det behövdes! Det var svinkallt..

IMG_2302

Casper gör inte mycket annat än spelar fotboll.

IMG_2376

Nico sover. Dagtid, alltså.

IMG_2348

Eller så tycker han att livet är allmänt nice.

IMG_2296

3 dagar till, sen är han hemma. Dada. Vi saknar honom.

 

Dopdagen

Förra veckan på fredag (1.9) fick Niclas sitt namn. Det var ett fint dop, väldigt stämningsfullt och som det ofta blir för oss, med en liten touch internationellt samarbete. Den här gången var det en av Walters lagkamrater som stod för det internationella inslaget då han läste barnen evangelium på engelska.

Faddrar blev Annika, lillebror Robin och Abu, som tyvärr inte kunde vara här.

IMG_2018

IMG_2016IMG_2028

IMG_2029 2

Walter var lite bekymrad över att hans son skulle bli tvungen att ha klänning, men där gick det liksom inte att kompromissa för min del. Vi har alla blivit döpta i samma dopkolt, mina bröder, jag och Casper. Nu skulle jag bara behöva hitta någon som kunde brodera Niclas namn på dopkolten.

FE3058F5-1E7D-4FBD-B282-9D7CC6663BB5

Den inkonsekventa sovaren och väntan på rutiner

Vi sover inte direkt som stockar här i huset. Åtminstone inte på nätterna. Niclas sover bra ungefär var fjärde natt. Annars är han vaken fram till 4-5 tiden på morgonen. Dagarna efter dom nätterna är jag så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna. Dom dagarna sover jag bredvid Niclas nästan hela dagen. Jag orkar inte ens lägga honom i vagnen och gå ett varv runt kvarteret. Ibland tvingar jag mej ur sängen för att jag måste, för att jag skall vara någonstans vid någon speciell tid. Allt sånt går inte att undvika, hur gärna man än skulle vilja.

På dagarna, däremot, sover ungen hur bra som helst. Kanske det beror på ljudet runtomkring, kanske det beror på ljuset. Eller så är det bara så tills det blir annorlunda. Jag hoppas att han skall bli positivt påverkad av att skolorna börjar och vi får lite rutiner här hemma igen. Det har varit en minst sagt rörig sommar och jag har svängt på dygnet fler gånger än jag kan räkna. Både före och efter bebis. Förut var jag en morgonmänniska, men det har helt gått om. Jag ska göra mitt bästa för att komma tillbaka till det. Att kunna ta det lugnt på morgnarna med en kopp kaffe brukade vara min favoritstund på dagen.

IMG_1839

Han som växer så att man nästan ser det hända. Stark är han också.

Lycka är att ha en Gambäfammo

Min fammo, barnens gambäfammo (gammelfarmor för dem som inte pratar flytande Kronobydialekt). Hon som vi alla har haft förmånen att växa upp med. För mig har hon och faffa betytt så otroligt, inte bara för att det var hem till dem jag for och åt mellanmål mellan skola och träningar, utan för att dom alltid har funnits där. Alltid.

Då vi var mindre, mina bröder, kusinerna och jag, spenderade vi många dagar med fammo och faffa på deras villa medan föräldrarna jobbade. Hur dom orkade med oss alla är för mej obegripligt. Vi var ändå 6 (lite senare 8) stycken rätt jämngamla ungar. Vi satt inte stilla en sekund, utan rände runt på den stora gårdsplanen och i skogen hela dagarna. Antagligen var vi dessutom hungriga varannan timme. Fammo hade röd lemonad i en korg under stugan och risgrynsgröt fanns nästan jämt. Om inte faffa hunnit äta upp den.

Det där är länge sen nu. Faffa miste vi för ca 4,5 år sedan. Alla har vi blivit lite äldre och kanske lite klokare. Vi ungar ränner inte omkring på gården längre, men jag skulle unna alla barn att få växa upp som vi gjorde. Tillsammans. Familjen är det viktigaste vi har och tack vare fammo har vi alltid hållit ihop. Nu är ju fammo viktig för ännu fler personer. Barnbarnsbarnen. Dom börjar dessutom vara ganska många.

IMG_1694

Det finns inget som är mer ”fammo å faffa” i vår familj än att spela kort. Så det gjorde Casper och jag idag då vi hälsade på fammo. Casper vann.

IMG_1822

Tystnaden som följde och vad vi gjorde under tiden

Så här länge tror jag inte att det har varit tyst här någonsin tidigare. Jag blev lite handlingsförlamad där ett tag och sedan har tiden bara gått. Vi har gjort roliga saker med familjen, vi har bara varit tillsammans och jag har gråtit. Jag har gråtit så mycket och kommer säkert att fortsätta med det. Casper vaknar tidigt på morgnarna för att han saknar mommo, då gråter vi tillsammans. Vi pratar om henne och kramas en stund och sen går han och lägger sej på soffan och ser på barnprogram och jag ammar en hungrig lillebror.

Vi hade en jätte fin begravning för mamma. Det var mycket folk på jordfästningen, många som ville säga farväl till vår fina mamma. Minnesstund höll vi tillsammans med familjen efteråt.

Gitta-16

Vi sover inte som kungar här i huset nu. Åtminstone inte jag. För någon som mej, som vanligtvis kräver 8 timmar per natt är det här det värsta. Jag hoppas att han snabbt börjar sova bättre, annars kommer jag att vara en väldigt sur morsa då skolorna börjar. Rådet man får är ju att bebisar skall sova på rygg. Niclas sover väldigt mycket bättre på mage, så nu undrar jag hur ni känner? Är det okej att bebisar sover på mage eller är ryggläge the only way to go? (Casper sov på mage. Men han hade Rosenskena i 6 veckor pga delvis luxerad höft och jag hade andningslarm.)

IMG_1806.jpg

Niclas, som min värld cirkulerar kring just nu. Jag lever med konstant dåligt samvete för att jag inte har lika mycket tid för Casper och Jada. Dom verkar dock inte ta det så hårt, så länge det finns mat och träningskläderna är tvättade är dom nöjda. På tal om träning. Casper har spelat 5 matcher på tre dagar. 4 på måndag, en idag (onsdag). De vann alla matcher på måndag, Casper gjorde ett mål och gav några otroligt fina passningar. Stoltare kille får man leta efter! Walter firade Caspers mål som om han själv vunnit Champions League. Idag vann de 8-1 (!) Casper passade till flera av målen. Han håller på att bli en riktig fotbollsspelare! Jada har jumppaläger i 5 dagar nu. Två dagar avklarade, 3 kvar. Hon har jumpat på gården hela sommaren och blivit så otroligt duktigt! Vi får verkligen vara stolta över våra duktiga barn!

Vi har hunnit vara på Power Park, till kidsens stora förtjusning. Det kändes dyrt med inträde och armband, men det visade sej vara värt varenda cent!

Nu är det en och en halv vecka kvar till skolstarten. Sommarlovet, som kändes oändligt långt är snart över. Jada kan knappt vänta på att skolan börjar, Casper är inte lika entusiastisk. Han hade nog hellre stannat hemma och tagit hand om lillebror.