Kategori: Graviditet

Min kropp tycker inte om att vara gravid, det slog jag fast redan i ett tidigt skede med Casper. Jag blev påmind om det med Niclas, också då i ett tidigt skede. Men, efter att bebisen har kommit ut och min kropp får vara ”ensam” igen trivs den. Jag har nu ca 4 kg kvar av det som kan klassas som babyweight, mina gamla kläder går på mej igen och det känns bra att se sej i spegeln. Lite lösare än tidigare är det ju, speciellt på magen, men vad gör nu det. Och konstigt skulle det vara annars, såhär 10 dagar efter. Jag samlade på mej enorma mängder vätska de sista veckorna. Skorna blev för trånga, det värkte i fingrarna och det var svårt att träffa rätt bokstav på telefonen med de svullna korvarna. Allt det är borta och det är så otroligt skönt. Efter en sådan graviditet vill man inte gärna slåss med mycket övervikt.

Nico fick jätte fina kläder av min moster igår, den mindre one piecen har varit i användning nästan hela dagen idag. Först många timmar i vagnen och sedan då vi åkte iväg och hämtade mat. Tusen tack för den och det andra moster!

Äntligen, äntligen kom den! Efter en lång väntan och efter att fått vara gps åt budfirman är den nu här, vår fina Buffalo! Jag kunde ju inte hålla mej en sekund utan plockade ihop den direkt. Nu är det bara ett skötbord (vi räknar med dej Hani) och lillkillen som fattas, sen börjar vi faktiskt ha det på klart hos oss.

Jag är så nöjd med valet av vagn. Den är lätt att köra (fast jag bara provkört lite i vardagsrummet), den är liten och smidig men har rejäla hjul och så är den ju så otroligt snygg!

Dessutom vann ”stora” Jaro ÄNTLIGEN på hemmaplan så det har minsann varit en riktigt bra dag hemma hos familjen Moore-Antell. Jag borde ha filmat Casper då han firade efter vinsten, han är nog en av dem som är lyckligast över den här vinsten, tror jag.

Imorgon är det rådgivningsbesök för min del, ett besök som min rdg-sköterskan var nästan 100% säker på att jag inte skulle komma till. Än så länge har hon ju inte haft rätt i det, men man vet ju aldrig vad som händer innan morgonen.

Idag fick jag hämta den, FPAs mammalåda. Jag tvekade länge om jag skulle beställa den eller inte. Casper var så liten att det tog länge innan han kunde använda kläderna och då han äntligen växt i dem hade vi fått så mycket att de glömdes bort. Det fanns ju en hel del saker jag ändå sist och slutligen använde ur lådan, men allt sånt har jag ännu kvar.

Nåja, nu står jag i alla fall här med en mammalåda som jag känner att jag inte behöver/vill ha. Höjden av otacksamhet? Ja, det kan ju hända. Men just nu bryr jag mej inte värst mycket om vad någon annan tycker, faktist. Ifall just du känner någon som gärna skulle vilja ha mammalådan säljer jag den hemskt gärna! Jag vet att det är många finländare som flyttat utomlands som gärna vill ha den. Och för de som får första barnet är den ju toppen!

Nu har det tagits blodprov, kurva, kollats med ultraljud och skrivits ut medicin. Det blev en lång morgon, I tell you. Om två veckor ska samma procedur genomföras igen. Det är någon syra som är för hög, men fråga mej inte närmare om vad det innebär. Det jag vet är att det gör så att min redan tidigare ganska känsliga hud kliar något fruktansvärt. Sen kan det tydligen också göra så att lillkillen växer sämre. Det vill man ju inte. Jag håller nu tummarna för att medicinen jag fick hjälper.

Något lite roligare hände ändå idag också. Jag fick ett mejl med information om att ett paket från Reima Test Patrol är på väg till oss! Jag anmälde båda kidsen, så det skall bli intressant att se vem som blivit vald, jag hoppas ju på båda!

Av olika orsaker har det varit lite paus här på bloggen. Nu tänkte jag i alla fall ge er en kort uppdatering, och på samma gång fråga om lite råd. Rådgivningsbesök idag och resultat från förra veckans blodprov. I morgon blir det nya blodprov, en hel massa av dem. Det var något med syrorna som hade stigit så nu blir det hela blodbilden plus något till. Hb har sjunkit ännu mer ock ligger nu på ca 100. Blodtrycket börjar ligga på en något sånär normal nivå, men är fortfarande lågt.

Babyn har svängt sej och ligger nu med huvudet neråt, det tackar vi för! Mer space har han självklart inte fått, och jag känner mej om möjligt ännu mer som en mänsklig slagpåse.

Det jag egentligen kan påverka just nu är all den vätska jag samlar på mej. Det är helt otroligt hur svullna mina ben och fötter är och fingrarna känns som knackkorvar. Nu behöver jag alla era huskurer för att få bort vätskan, eller åtminstone minska den!

Jag är verkligen inte bra på att vara gravid. Inte alls. Jag så evinnerligt trött på det. Min kropp är definitivt inte gjord för att bära på en annan människa. Vi är i vecka 28 nu, tror jag, och det finns helt enkelt inte mer plats för grabben där inne. Det är fullt. Han trycker på åt alla håll och det gör så fruktansvärt ont. Dessutom sitter han upp, vilket gör att huvudet trycker mot mina revben. Det känns som om hela magen skulle vara en enda stor ömmande stortå som jag slagit i bordhörnet.

Vi var till rådgivningen den här veckan, blodtrycket håller på att komma upp till en något sånär normal nivå, hb sjunker och sockret är lågt.

Precis som tidigare har jag inte kunnat äta ordentligt efter rådgivningsbesöket. Att någon trycker på magen tycker han tydligen inte alls om utan börjar leva mer rövare än vanligt där inne. Han sover aldrig, känns det som. Det är konstant aktivt, och de senaste dagarna har han hickat som en galning. Han kommer att vara sin storebror upp i dagen.

Min kropp värker, alla leder känns lösa och jag misstänker att varje antydan till ligament jag hade kvar i vristerna nu har försvunnit. Och jag är så fruktansvärt trött. Jag har en konstant brännande känsla i hals och bröst och ingeting hjälper.

Tack för er uppmärksamhet. Nu skall jag återgå till att göra ingenting.