Kategori: Kidsen

Vi har haft en läkar-cirkus hos oss de senaste två dagarna. Cirkusen verkar fortsätta. Först var det Casper som vaknade av att han hade jätte ont i ena sidan. Huvudvärk och feber hade han också. Kvällen innan insåg jag att Niclas behöver någon typ av salva eller medicin för utslagen han har på ryggen.

Onsdag då. 2 olika tider till läkaren, blodprov (kräver eget inlägg) och tre långa timmar vid hvc. Niclas fick salva, Casper fick magiska Emla-plåster.

Torsdag. Caspers blodprov skall tas om, eftersom han totalvägrade på onsdag (kräver fortfarande eget inlägg). Moffa skulle vara med, bestämde Casper. Han är mycket modigare då. Blodproverna blev tagna, läkare igen och det är inget fel på ungen. Alla värden var bra. Att han har haft ont i magen och huvudvärk från och till en längre tid beror på något som inte syns på blodprov. Vi får följa med där, se om det fortsätter på samma sätt.

Pojkarna är alltså okej. Då kommer fröken Moore hem från skolan med stegring, örvärk och huvudvärk. Nåja, alla barn somnade före 21 och jag såg det som en seger. Klockan 1 vaknade Jada och hade ont. Det blir nytt besök till hvc i morgon. Jag säger hejdå till nattsömnen och hoppas kunna få nån timme i morgon på dagen.

Niclas har från första början varit en väldigt nöjd liten människa. Förutom att han sov som en kratta de första 5 månaderna har han varit en riktigt nice person att hänga med. Nu sover han som en prins, äter som en liten häst och rör på sej massor.

Han kommer upp i krypställning, står med stöd och ålar omkring en hel del. Två tänder fick han dagen före julafton och två till är helt klart på väg att spricka fram vilken dag som helst.

Alla älskar att försöka få honom att skratta. Det finns större utmaningar i livet, han skrattar åt det mesta. Han kommer antagligen att utmana Caspers position som familjens pratkvarn i en ganska snar framtid, han är tyst endast då han sover. Vart försvann min lilla bebis? Tiden går alldeles för fort..

Niclas bir ett halvt år idag. Det känns overkligt. Att den här 8 kilos ungen för bara 6 månader sedan var en pytteliten bebis på under 3 kilo är helt otroligt. Han verkar älska livet. Han gråter eller gnäller inte i onödan, men babblar i ett då han är vaken. Han har massor med nyanser i rösten och har nu hittat toner som får min hjärna att vibrera. Han sitter ganska stadigt, ålar framåt, svänger sej och leker mer än gärna med sina syskon.

Fötter kan vara så intressanta.

Han har börjat sova så mycket bättre efter sömnskolan och vi har äntligen fått en chans att njuta av DAGAR tillsammans. Han äter massor, men verkar förbruka mer. Han är aldrig stilla, han vill helst stå upp och älskar då man busar med honom.

Vi har haft några riktigt sköna dagar nu. Jullov är kanske det bästa av loven. Det är tillräckligt långt för att alla skall hinna vila upp sej, men så pass kort att ingen hinner bli uttråkad.

I förrgår bakade vi pepparkakor, kidsen och jag. Det blev ganska sent innan vi var klara och morgon därpå hade mer än hälften försvunnit ur kaklådan. Det var sen sist och slutligen inte så farligt. Vi promenerade iväg till butiken och köpte mer deg. Nu är dom två bagarna hos moffa och bakar, eftersom vår ugn är full med skinka just nu.

Det var ju dessutom så underbart väder igår. Jada och Casper var ute nästan hela dagen. Niclas, som annars brukar sova gott och länge i vagnen vaknade efter bara 45 minuter och det första jag tänkte var ”nu är vi tillbaka till vakna nätter”. Natten till idag var inte alls bra. Han sov oroligt och vaknade många gånger. Svaret på varför fick vi dock på morgonen. Två stycken pyttesmå, sylvassa risgryn hade dykt upp. Nu sover ungen som en prins igen.

Mina tre glädjespridare.

Foto Jonathan Koivuniemi

Jag borde antagligen anmäla mina två äldsta barn till nån typ av designtävling. Jag lämnade julgranen helt i deras händer i år. Lampor och glitter hjälpte jag med, men enligt noggranna instruktioner. Och stjärnan skall högs upp. Niclas satt och tittade på med stora ögon.

Det kan ju hända att det bara är jag som ser hur perfekt den här granen är, men so be it.

Förresten kan jag informera er om att jag är snabbare än Blixten McQueen. Den bedömningen fick jag av Casper 6 år igår. Det är en ära.

Niclas var som sagt i sömnskola förra veckan. 4 nätter blev det, allt som allt. Det skulle kanske ha blivit fler, men eftersom den här mamman inte fixade mer än 4 nätter blev det 4. Från första natten sov han bra där, på barnavdelningen. Han somnade vid ungefär samma tid varje kväll och sov länge.

Jag var lite nervös över hur det skulle gå hemma. Innan vi åkte hem på fredag morgon sa dom till oss att det är sen bara att ringa ifall vi behöver mer sömnskola i ett senare skede. Han är ju ganska liten ännu och det krävs inte jätte mycket för att rytmen skall rubbas och bli upp och ner igen.

Nåja, han har sovit hemma 4 nätter nu och hittills har det gått riktigt bra. Han somnar vid 8, vaknar mellan 1 och 3, äter och somnar om. Efter att han somnat om kan han sova ca 4 timmar till innan han tycker att det räcker. Jag är nöjd. Vi får lite egentid på kvällarna, vi får sova då det är meningen att man ska sova. Tidiga morgnar kan jag leva med.

De här två gick på födelsedagskalas förra veckan. Praktiskt då det är grannen som fyller år.

Sen har det börjat skidas också. Den ena är riktigt duktig, den andra har inget tålamod alls. Den utan tålamod vill hellre spela fotboll.