Bada balja

Igår var vi på villan hela kvällen. Och tur var det, jag hade aldrig orkat sitta hemma och veta att jag har ett badrum fullt med glasdamm som måste städas bort. Björn och pappa hämtade en badbalja från Strandis igår. Dom har hyrt den över veckoslutet och självklart skulle våra vattendjur till kids dit och ”simma i poolen”.

IMG_2390

IMG_2393

Sammanlagt 3 timmar låg dom där i vattnet. Det där första doppet var lite kyligt, vattnet hade bara hunnit värmas till 27 grader. Senare på kvällen fylldes baljan med glada cyklister, och självklart också våra barn. Vattnet var varmare och kidsen hade roligt. Klockan var lite före 23 då vi kom hem och ungarna stupade i säng.

Den här hade lite andra planer. Vi var vakna till kl 3 och jag var väldigt nära att boka om Walters biljett till ett tidigare flyg.

IMG_2400

Okej

Många föräldrar kommer säkert att känna igen sej nu. Ni vet då man försöker få sina barn att sluta springa inomhus, sluta hoppa i sängen, i soffan, på stolen? Hos oss handlar det mest om det där med springandet, det eviga dunkandet av en fotboll som sparkas mot väggen, ljudvolymen som bara stiger tills den är nästan öronbedövande och att sitta stilla vid matbordet.

Vad svarar era barn då ni säger till dem? Här i huset är det i alla fall inte ”ja mamma”, hur gärna jag än skulle vilja att det var det. Skulle de svara ”ja mamma” så skulle jag känna att de har hört mej, och kanske, bara kanske, tagit in det jag har sagt. Det betyder inte nödvändigtvis att de skulle agera därefter, men det skulle kännas bra att få ett ”ja mamma”. Åtminstone någon enstaka gång.

”Okej!” är det enda jag får. Sen fortsätter springandet (eller väldigt rask gång som skulle få vilken olympisk gångare som helst diskvalificerad), dunkandet, hoppandet och ”viskandet”. Jada och Casper är antagligen de två största missbrukarna av ordet okej. Åtminstone på norra halvklotet. Och det är ju ett väldigt bra ord för dem att använda. Det funkar ju på båda våra hemspråk. Men dom kunde variera sej lite, så att man skulle veta ifall de faktiskt lyssnar eller bara svarar okej för att ´nu sa hon nånting igen`

”Okej!” då jag ber dem plocka upp sina saker, ”okej!” då jag säger att de ska lägga huvudena på kuddarna och börja sova.. Okej, okej, okej, okej.. Den enda gång jag får önskad reaktion efter ett ”okej!” är då jag meddelar att maten är klar, då rusar dom minsann in i badrummet för att tvätta händerna och sedan spurtar dom in i köket och sitter på sina stolar innan jag hunnit säga klart meningen.

Det krävs mycket för att Walter ska gå i taket, men om han var tvungen att höra ”okej” efter kl 20.15 mer än på helgerna hade vi nog fått skrapa honom ur vardagsrumstaket minst två gånger i veckan.

Kan jag få ett ”Ja mamma”? Okej..

IMG_1622

 

Då man gör något man inte trodde man skulle göra

För fem år sedan, eller nä, vi säger tre år sedan, kunde jag aldrig, inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mej att jag skulle ha en dotter med det härligaste afrokrull jag någonsin sett. Vilken tur att livet ville annorlunda. Inte bara på grund av det där afrot, då. Men det är håret jag vill prata om idag. Här ser ni hur det såg ut 15:e januari i år: 4 timmar hår. Ljuset var bättre, men hur håret kändes då och nu är som natt och dag. Och då har jag inte haft den tid att lägga ner på att sköta det som egentligen krävs.

Idag har vi tvättat, haft i hårmask och balsam, leave-in och mosturizer. Håret är så mycket lättare att reda ut, det känns mjukt och lockarna är vackra. I morgon får hon gå till skolan med håret öppet för första gången.

IMG_2138

 

Jaro, Jaro, Grööön

Vi har en fotbollssäsong bakom oss. En helt fantastik säsong som samlat många fotbollsspelande barn och deras föräldrar. Jaro Grön har spelat många matcher, Casper har fått två gröna kort, en medalj och ett diplom. Det var en lyckad säsong, om än för kort, om man frågar Casper. Han grät efter den sista matchen. Varför var inte matchen längre, varför får dom inte träna mer?

Det märks att 5- och 6-åringarna i Caspers lag tycker om att spela fotboll. De har utvecklats massor den här sommaren och man känner knappt igen det lite blyga, försiktiga lag som inledde säsongen tidigt i somras. Nu tar dom för sej, dom spelar tillsammans, dom till och med passar till varandra!

IMG_1873

Jaro Grön har dessutom haft en fin hejarklack. Föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar, morbröder, farbröder, mostrar, fastrar, andra släktingar och vänner är flitiga med att komma på matcherna och heja på barnen. Det märks att det har uppskattats av barnen, vi hoppas på lika fin uppslutning nästa säsong!

Den viktiga matchen

Idag var det dags. Matchernas match. Den match som det kommer att pratas om hela vintern. Den sista matchen för säsongen. Den match jag kommer att få höra om tills öronen blöder. Hur jag gick på finter, hur jag blev tunlad och hur Casper gjorde två mål. Matchen jag pratar om är naturligtvis matchen mellan mammorna och barnen. Kidsen vann. 12 – 9 slutade matchen. Vi gav dem bra motstånd, men jag kan tala om för er att 6-åringar är tuffare än man skulle kunna tro. Snabba är dom dessutom. Att dom orkar springa i en oändlighet är ju knappast någon nackdel. (Det är konstigt att all den där energin försvinner då dom ska gå..)

IMG_2044

Jag fick damma av fotbollsskorna. Vet ni hur fotbollsskor känns på foten efter att de legat orörda nästan ett år? Obekväma. Styva. För små. Fy. Någon fotbollsspelare blir jag nog aldrig mer. Nu får jag istället gå på Caspers matcher och träningar. Hellre det än att spela själv.

IMG_2048

Picknicken efteråt var riktigt nice! Solen värmde skönt och Waltsu hade fixat smörgåsar, äppelskivor och chokladkaka.

IMG_2043

Amma eller inte amma

Amning är något som alltid diskuteras flitigt. Här i Finland har det ju varit på tapeten riktigt ordentligt de senaste veckorna. Att man inte skulle få amma där man vill (eller där det krävs) är ju bara löjligt. Jag har inte alls deltagit i diskussionerna eftersom jag tycker att hela grejen är skrattretande. Vill man inte se någon amma sin baby, som förresten är en av de mest naturliga sakerna i världen, så kan man titta åt ett annat håll. Att folk förlorar aptiten för att de ser en ammande mamma är ännu löjligare. Ditt bordsskick är inte heller särskilt tillfredsställande, kanske det borde vara du som blir hänvisad till toaletten för att inmundiga din lunch/middag/bulle. I´m just saying.

Nåja, nu var det inte amningsdebatten detta inlägg skulle handla om, utan ifall jag ska amma eller inte. Jag har ammat hittills. Några enstaka gånger har Niclas fått ersättning, mest för att jag inte har pallat att hålla ögonen öppna för att amma en 37:e gång den natten. Varför skulle jag inte amma då? Nå, vår lilla kille somnar. På några minuter. Sen vaknar han efter 20 minuter och är hungrig igen. Förståeligt. Men jag blir så trött. Jag har inte sovit ordentligt på snart 4 veckor och håller på att bli galen. Har jag försökt hålla honom vaken under amningen? Självklart! Nästa steg är att hälla ett ämbar kallt vatten över honom, allt annat är testat. Han hålls inte vaken. De gånger han har fått ersättning har han sovit mycket bättre. Svälter gör han i alla fall inte. Han har blivit sådär mysigt rund om kinderna.

IMG_1893

Jag funderar på att testa att pumpa i några dagar och se om han skulle orka hålla sej vaken om man kör med flaska. Jag vet att mjölken sinar snabbare om man pumpar, men jag slutade amma Casper då han var 2 månader och han har minsann växt till sej och klarat sej bra ändå. Han var också en sömntuta. Dessutom fick han helt sanslöst mycket magknip.

Idag satte han sej förresten vid spisen och väntade på att maten skulle bli klar. Det är inte lätt att vara en energisk 6-åring med en trött morsa. Walter, som var på träningar, hann han fråga efter 4 gånger under 20 minuter.

IMG_1905

We did it!

Vi klarade det, vi tog oss igenom sommarlovet. Sommarlovet som skulle vara fyllt med roliga utflykter och dagar på villan och stranden. Sommarlovet som blev något helt annat. Vi kom ut på andra sidan, till skol- och förskolestart och alla är vi glada över att få återgå till vardagen.

Storebror började förskolan idag. Nico var den första att vakna, så han väckte upp Casper.

IMG_1881

Det finaste man har sätter man på bordet. Eller vid bordet.

IMG_1888

Grannens barn började också förskola och dagis. Föräldrarna gjorde en liten glädjedans. Det jublades en del också.

IMG_1899

IMG_1895

Vår stora duktiga flicka började 2:an.

IMG_1889

Nu ska jag plasta in en mattebok och sedan duscha bort mjölkspyorna ur nacken och håret. Hej vardagen! Du har varit saknad. Spana in Walters instagram för att ta del av vårt glädjetjut!

Den inkonsekventa sovaren och väntan på rutiner

Vi sover inte direkt som stockar här i huset. Åtminstone inte på nätterna. Niclas sover bra ungefär var fjärde natt. Annars är han vaken fram till 4-5 tiden på morgonen. Dagarna efter dom nätterna är jag så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna. Dom dagarna sover jag bredvid Niclas nästan hela dagen. Jag orkar inte ens lägga honom i vagnen och gå ett varv runt kvarteret. Ibland tvingar jag mej ur sängen för att jag måste, för att jag skall vara någonstans vid någon speciell tid. Allt sånt går inte att undvika, hur gärna man än skulle vilja.

På dagarna, däremot, sover ungen hur bra som helst. Kanske det beror på ljudet runtomkring, kanske det beror på ljuset. Eller så är det bara så tills det blir annorlunda. Jag hoppas att han skall bli positivt påverkad av att skolorna börjar och vi får lite rutiner här hemma igen. Det har varit en minst sagt rörig sommar och jag har svängt på dygnet fler gånger än jag kan räkna. Både före och efter bebis. Förut var jag en morgonmänniska, men det har helt gått om. Jag ska göra mitt bästa för att komma tillbaka till det. Att kunna ta det lugnt på morgnarna med en kopp kaffe brukade vara min favoritstund på dagen.

IMG_1839

Han som växer så att man nästan ser det hända. Stark är han också.

Tystnaden som följde och vad vi gjorde under tiden

Så här länge tror jag inte att det har varit tyst här någonsin tidigare. Jag blev lite handlingsförlamad där ett tag och sedan har tiden bara gått. Vi har gjort roliga saker med familjen, vi har bara varit tillsammans och jag har gråtit. Jag har gråtit så mycket och kommer säkert att fortsätta med det. Casper vaknar tidigt på morgnarna för att han saknar mommo, då gråter vi tillsammans. Vi pratar om henne och kramas en stund och sen går han och lägger sej på soffan och ser på barnprogram och jag ammar en hungrig lillebror.

Vi hade en jätte fin begravning för mamma. Det var mycket folk på jordfästningen, många som ville säga farväl till vår fina mamma. Minnesstund höll vi tillsammans med familjen efteråt.

Gitta-16

Vi sover inte som kungar här i huset nu. Åtminstone inte jag. För någon som mej, som vanligtvis kräver 8 timmar per natt är det här det värsta. Jag hoppas att han snabbt börjar sova bättre, annars kommer jag att vara en väldigt sur morsa då skolorna börjar. Rådet man får är ju att bebisar skall sova på rygg. Niclas sover väldigt mycket bättre på mage, så nu undrar jag hur ni känner? Är det okej att bebisar sover på mage eller är ryggläge the only way to go? (Casper sov på mage. Men han hade Rosenskena i 6 veckor pga delvis luxerad höft och jag hade andningslarm.)

IMG_1806.jpg

Niclas, som min värld cirkulerar kring just nu. Jag lever med konstant dåligt samvete för att jag inte har lika mycket tid för Casper och Jada. Dom verkar dock inte ta det så hårt, så länge det finns mat och träningskläderna är tvättade är dom nöjda. På tal om träning. Casper har spelat 5 matcher på tre dagar. 4 på måndag, en idag (onsdag). De vann alla matcher på måndag, Casper gjorde ett mål och gav några otroligt fina passningar. Stoltare kille får man leta efter! Walter firade Caspers mål som om han själv vunnit Champions League. Idag vann de 8-1 (!) Casper passade till flera av målen. Han håller på att bli en riktig fotbollsspelare! Jada har jumppaläger i 5 dagar nu. Två dagar avklarade, 3 kvar. Hon har jumpat på gården hela sommaren och blivit så otroligt duktigt! Vi får verkligen vara stolta över våra duktiga barn!

Vi har hunnit vara på Power Park, till kidsens stora förtjusning. Det kändes dyrt med inträde och armband, men det visade sej vara värt varenda cent!

Nu är det en och en halv vecka kvar till skolstarten. Sommarlovet, som kändes oändligt långt är snart över. Jada kan knappt vänta på att skolan börjar, Casper är inte lika entusiastisk. Han hade nog hellre stannat hemma och tagit hand om lillebror.

 

Niclas Moore

Den nyaste medlem i vår familj, den som ingen riktigt kan komma överens om vem han liknar mest. För det är tydligen viktigt, att man liknar någon, och då skall det vara mamma eller pappa man liknar. Frågar ni mej och Walter liknar han Casper. Inte bara liknar, han är en kopia. Casper igen är en kopia på min bror Robin, sämre förspänt med utseendet kunde en liten kille ha det, det kan jag lova!

Niclas då. Han är väldigt chill. Med chill menar jag att han sover och äter. Vissa dagar med mer betoning på äter. Som idag. Lite magknip har han, men Cuplaton hjälper rätt bra mot det och lät oss sova som stockar många timmar i sträck förra natten. Han är en sötnos, har så otroligt vackra ögon och ett charmigt leende. Ögonen ser ut att skifta mot blått, men vi får vänta och se vad slutresultatet blir.

IMG_1731

Niclas har från första stund TOTALvägrat att sova i egen säng. Han vägrar också sova utan att någon är nära. Den enda gång han sover för sej själv är i vagnen eller i babyskyddet. Jag har allvarligt funderat på att låta honom sova i vagnen också på natten. Men visst är det mysigt att ha honom nära, och det är ju enkelt då han vaknar på natten.

IMG_1727IMG_1737IMG_1749

Han skriker inte i onödan. Om han är hungrig eller har magknip meddelar han oss om det, eller om vi försöker lägga honom i egen säng. Men utöver det är han den snällaste babyn jag har träffat på.

IMG_1746

Någon tungviktare var han inte då han kom till världen. 2900 gram och knappa 50 cm. Lite tyngre och nästan 2 cm längre än storebror var, så nog växer han till sej. Nästan 3 veckor för tidigt föddes han, vår lilla Nico. Bf var satt till 23.7, i morgon, alltså. Jag hade aldrig orkat vänta så länge på att få träffa honom!