Vi börjar vara vana med Helsingfors, Mixu och jag. Igår körde vi fram och tillbaka till Vanda. Vi tappade inte bort oss en enda gång, inte ens längs Ring III. Ja, vi hade gps, eller rättare sagt två, men i alla fall. Vi var stolta. Vi tappade inte ens bort oss då vi var ute och provkörde bilen som efter många om och men och en antagligen gråtande bilförsäljare skulle komma med hem till Jakobstad.
Från början då. Jag snubblade över Toyotan förra veckan då jag började vela angående en bil som vi mer eller mindre redan bestämt oss för att köpa. Den var billigare, den var större och det var den modell jag från början ville ha.
Jag kontaktade bilförsäljaren och reserverade bilen. Igår var det då alltså dags att åka söderut för att hämta den. Det första som hände då vi kom in till bilfirman var att killen frågade om vi kommer från städfirman. Öh, nej, vi är här för att se på en bil som vi reserverat. Han skickade oss till en annan försäljare och gick på lunch. Okej, tänkte vi. Jag hade ju ingen aning om hur försäljaren jag diskuterat med såg ut, men det första som gick genom huvudet på mej var att den där killen är praktikant. Max 18 år gammal, tänkte jag.
Sen visade det sej då att det var just honom jag hade pratat med. Vi fick vänta så länge han var på lunch. Det ska också sägas att vi kom fram ca 5 minuter senare än jag meddelat.
Då vi först såg bilen kunde vi direkt konstatera att den varken var städad, tvättad eller fixad för försäljning på något sätt. Att den inte var tvättad var helt okej, men att försäljaren sitter och säger att den är städad då den på sin höjd dammsugits var lite irriterande. Vinterringarna var dåliga. Riktigt dåliga. Han föreslog att vi skulle växla över ringarna från Hondan, och det skulle ju ha varit toppen. Tydligen hade han ingen rätt att göra en sådan deal, eftersom hans chef sedan sa nej. Det hände en del annat där också och jag blev riktigt irriterade på den där grabben som satt där och trodde att Mixu och jag inte hade en aning om bilar. Efter en stund började han ändå sjunka ner i stolen och insåg tydligen att det här inte kommer att vara en av de smidigaste bilaffärerna i världshistorien. Det dummaste han kom med var ändå att plast lever.
Nåja, jag betalade för bilen, förklarade för spolingen hur man skall behandla folk och och vi åkte därifrån. Han såg direkt gråtfärdig ut då vi körde ut från parkeringen och Mixu var helt säker på att han kommer att ta sej några stärkande drinkar senare den dagen. Om han hade åldern inne.
Vi gjorde Ikea på ca 45 minuter, något som för oss är ganska länge att spendera i just den affären och sen styrde vi hemåt med fullpackad bil. Vi stannade i Tammerfors och jag plockade poäng med att köpa hem Arnoldsmunkar.
Bilen då? Jag är supernöjd! Bara de dåliga vinterringarna stör mej.
Från Läktarplats 