Byråkratikrig, del 1

Vi har fått vår beskärda del av papperskrig. Vi räknade med det, en del av det, i alla fall.

Det första; Hur gifter man sej med någon från Guyana, lagligt? 

Jo, den som är från Guyana går in på utrikesministeriet i Guyana (om han råkar befinna sej där) och ber om ett dokument som intygar att han inte är gift. (Det var en av de gångerna landslagsuppdraget visade sej användbart.) Detta dokument skall stämplas med rätt stämpel. Sen skall dokumentet skickas till finska ambassaden i Brasilien för ännu en stämpel, men det vet man inte. Först går man till magistraten och får där reda på att det skall skickas till en ambassad. Man frågar vilken, man får som svar ”det måste ni nog ta reda på själva”. Man tänker  ”det är ju det vi gör nu, vi frågar någon vi tror kan berätta det för oss”. Man får reda på vilken ambassad av någon som kanske suckar lite. Sen går man hem, googlar och skickar ett mejl till en person man på något vis känner att man kan lita på, man går enbart på vad personen heter.

Sen, efter några mejl fram och tillbaka, skickar man iväg dokumentet. Där kan det, som det gjorde i vårt fall, visa sej att stämpeln från Guyana inte är den rätta. Vad gör man då? Jo, då betalar man en budfirma (den vanliga posten går inte att lita på) för att först ta dokumentet från Brasilien till Guyana och sedan tillbaka till Brasilien för ny kontroll.

Men – vill man ha dokumentet inom en rimlig tid, och helst innan vigseln, bör man skicka någon man litar på med lite extra lunchpengar till tjänstemannen på utrikesministeriet i Guyana, eftersom den personen nog inte annars hinner stämpla dokumentet under de tre närmaste månaderna.

Sen hoppas man. Och väntar. Då man sen får ett mejl från Brasilien att jo, dokumentet är nu på väg tillbaka, så hoppas man att det kommer fram. Man hoppas också att det nu har rätt stämpel. Gissa lättnaden då tjänstemannen i Brasilien meddelar att dokumentet är där och allt är i sin ordning. Att hon dessutom skall resa till Finland följande dag och erbjuder sej packa ner dokumentet och posta det i Helsingfors, istället för att vi betalar 79€ för DHL känns i detta läge som ett lottovinst.

Slutet gott, allting gott. Och gifta är vi ju, lagligt.

Evighetsförkylningen

Jag vill inleda med en varning. Det kommer att förekomma en del gnäll i detta inlägg.

Vi kom hem från Kanarieöarna för ungefär en månad sen. Sen det har jag hostat som en galning, men eftersom svalprovet inte visade något har jag inte fått någon medicin. Jag hämtade Svartskäggets hotmedicin från apoteket och är inne på min andra flaska nu. Te med honung har jag druckit i mängd och massor, värkmedicin har det och också gått en hel del av. Snorat har jag gjort i ungefär en vecka nu. Dessutom har jag en konstant molande huvudvärk och idag kom febern.

Jag sover inte på nätterna, eftersom hostan ALLTID når nya höjder då man lägger sej ner. Och är det inte hostan börjar jag nysa hejdlöst, det rinner ur ögonen och näsan svider av allt snytande.

Vad gör man? Tar det som en kvinna? Orka. Jag vill vara frisk, inte vara den där morsan som däckar kl 16 för att man ju bara e sååå trött. Det är inte jätte enkelt att förklara för kidsen att mamma är lite sjuk. Ännu? Ja, ännu.

Casper och jag hann i alla fall ha lite tumistid innan jag somnade på soffan idag. Vi såg Looney Tunes och Tom&Jerry på Boomerang. Jada och Walter for till Fitness på jumppaträningar. Här kommer en dålig bild.

img_0887

Lucia för alla

Jag har noterat att debatten om ifall det är okej med mörkhyade lucior eller inte har gått ganska varm på sociala medier. Det var visst Åhlens som hade en bild som startade det hela, om jag inte minns fel.  Jag har inte läst speciellt noga och inte heller deltagit i diskussionerna, men nog funderat en hel del. Det är ju ganska aktuellt med en 7-årig mörkhyad dotter.

Jag tänkte lite sådär naivt, att nåja, åtminstone de i min bekantskapskrets är mer toleranta (läs mänskliga) än de som står och spottar ur sej fula ord mot ett barn. Så är det ju kanske inte riktigt. En av mina vänner lag bilden av den vackra lucian som sin profilbild. Det hade tydligen kommit en opassande kommentar av en man (som också är en av mina bekanta, ni vet, Jeppis, alla känner alla osv..) Den kommentaren var borta då jag läste igenom diskussionen, men arga svar fanns det gott om. Men man ska ju inte säga något om det man inte sett eller läst själv, så jag kommer inte att kommentera det desto mer.

Vad vill jag egentligen ha sagt då? Jo, ALLA har rätt att vara lucia, flicka, pojke, mörk ljus, ung, gammal, rödhårig, korthårig, rullstolsbunden, ja ni fattar vad jag försöker säga. Det ska inte spela någon roll hur man ser ut. Vill man ha vit klänning och ljuskrona får man ha det.

På tisdag kommer vår familj att se lucia i Jakobstad. Vill Jada ha luciakrona då kommer hon att ha det. Casper har redan meddelat att han nu minsann inte tänker vara med i nåt luciatåg. Jag vill inte kasta ur mej hot, så istället rekommenderar jag dem som känner att de inte kan acceptera alla barn att stanna hemma. En vackrare lucia än vår dotter får man leta efter!

img_0884

Hollywoodfru-fredag och önskelistan del 9

Det har varit en skön fredag idag. Det gick inte riktigt som vi hade planerat, men resultatet av det blev helt fantastiskt för min del. En önskan som slog in direkt. Att få en eftermiddag egen tid och lite skämma bort sej själv.

Den yngsta i familjen fick håret klippt idag. Han satt som ett ljus, jag har aldrig varit med om ett smidigare genomfört frissabesök. Annika fick klippa i lugn och ro och Casper var nöjd. Så länge hon inte klipper det för kort är han nöjd. I somras höll det på att bli lite olyckligt då morsan ville ha en kortare frilla.

Då vi kom hem meddelade Waltsu att idag blir det Maxifun. Lyckliga kids. Planen var att jag skulle föra dem till Maxifun och sedan fara och få mina naglar fixade och sen  tillbaka till Maxifun. Tidsoptimister som vi är slutade det med att dom fick släppa av mej vid Cosmetique på vägen. Vilken lycka! Efter att naglarna var fixade fick jag sätta mej ner vid Roberts Coffee och dricka kaffe i lugn och ro – ensam! Sen fick jag gå runt vid H&M och Cubus – ensam! Jag kunde prova kläder i lugn och ro, utan att någon stod och trampade utanför provhytten eller hängde i draperiet. Jag träffade en vän som jag hann prata med en stund utan att någon var hungrig eller behövde gå på WC.

Mina naglar blev så otroligt fina! Cosmetique är ett av mina favoritställen i Jakobstad. Skulle jag på riktigt vara Hollywoodrik och ha obegränsat med tid skulle jag antagligen vara där minst en gång i veckan. Nu blir det ganska sällan, men varje gång jag kommer därifrån känner jag mej lite finare, lite fräschare och mycket gladare.

Lite bilder på det och sen loggar jag ut för ikväll. Ha en skön fredagskväll!

Om att panta flaskor

Vi storhandlar ungefär var tionde dag. Vi är väldigt dåliga på att komma ihåg tomflaskorna, sen irriterar jag mej på dem i 10 dagar till, ofta mycket längre än så. Det hinner alltså samlas en del innan vi kommer ihåg att packa in dem i bilen. Idag kom vi i alla fall ihåg dem. 15€ i flaskpant. Ja, vi dricker mycket vichy hos oss. Men där finns nästan alltid också diverse öl-, cider-, och vinflaskor. Skäms vi då vi kommer med 5 stora kassar med flaskor? Inte det minsta.

Annat var det med en dam i 50-års åldern som stod vid pantmaskinen (vad sjutton heter det?) bredvid mej en gång i somras. Hon förklarade om och om igen att det var ju nog inte hon som har druckit så mycket, och det är minsann sista gången hon tänker erbjuda sej att panta flaskor efter någon annans fest. Jag bara nickade och hmm-ade. Jag menar, varför skulle jag bry mej i hur mycket flaskor hon pantar? Det är inte direkt så att jag står där och räknar hur många brännvinsflaskor hon plockar upp. Om någon kommer med en massa flaskor kan jag tänka ”wow, hon kommer att få mer pengar än mej” och vara lite småsur. Sen kommer jag ihåg att hon nog också lagt ut mer pengar från första början.

Nåja, det här var ju ett mer eller mindre onödigt inlägg, men det är saker jag funderar på. Man behöver ju inte alltid vara djup och seriös, ni vet,  diskutera om hur bäst åstadkomma fred på jorden eller ordna upp nån finanskris.

Jag vann!!

Titta vad jag vann –> Drömgården. Det är jätte länge sen jag har vunnit något, jag har en känsla av att all min tur i lotteri blev använd då jag var liten. Men, mitt i plötsligt går jag och vinner en smörgåstårta! Inte illa, alltså. Tusen tack Kitty och Endivo för den vinsten! Nu gäller det bara att hitta rätt tillfälle att bjuda på en smarrig smörgåstårta.

Önskelistan, del 3

Waltsu önskar sej egentligen en sak, något han har pratat om sen vi träffades. Han vill fortsätta på tatueringen han har på armen. För en vecka sen var vi inne vid Jeppis Tattoo och bokade en tid åt honom, så nästa vecka får han sin önskan uppfylld. Fast jag har hört att det inte kommer att vara tillräckligt med en gång. Det ska vara Tree of life, några viktiga datum, mitt och Caspers namn (Jada har han redan) och någon bibelvers. Det kommer säkert att bli bra, fast personligen skulle jag aldrig utsätta mej själv för den smärtan i så pass många timmar. Det är ju tur att jag bara behöver delta i betalningen.