Kategori: Vacation

Vi var i Åbo över helgen. Mitt Åbo, min favoritstad, stället där min själv verkligen trivs.

Att resa med tre barn kändes en aning övermäktigt, men som tur skulle min bror också till Åbo så han körde ner med oss. Han kommer antagligen aldrig att resa med en nästan 3-månaders baby igen. Niclas var olycklig största delen av resan, och vi gjorde i princip allt för att underhålla och trösta. Hemresan, däremot, gick som en dans.

Vi åkte iväg på torsdag efter att kidsen slutat skola och förskola och kom hem på söndag.

Jag funderar på att skicka ungarna tillbaka till Åbo. Dom sov som stockar. Det är inte ofta våra barn VILL gå och lägga sej före 21, men efter intensiva, roliga dagar ville dom det.

På fredag kom Walter till Åbo och vi gick på match. Han stannade sedan kvar i Åbo och fick njuta av en ledig helg. Han fick dessutom se matchen från läktaren  eftersom han var avstängd efter rött kort mot KPV för några veckor sedan.

Vi hann med shopping vid Skanssi också. Vi letade efter Messiskor som galningar, men hittade inte rätt storlek. Lite annat hittade vi, dock. Mat fick vi också. Plus i kanten till Skanssi för barnvagnsparkeringen och barnrummet!

På lördag simmade Walter, Casper och Jada vid Caribia medan Nico och jag gick på promenad i mina gamla hoods. Studentbyn.. those were the days..

Sen åt vi gott vid Pippurimylly. Jag hann aldrig fota maten, så ni får tomma tallrikar. Det syns i alla fall hur gott det var.

På söndag åkte vi sedan hem i samlad tropp. Via Mylly. Där hittade vi äntligen Messiskorna och resan var en succé. Casper satt med skorna i famnen hela vägen hem. Och Niclas sov sig igenom alla kilometrar.

Tack och förlåt Åbo och moster! Vi kommer snart igen, var så säkra! Vi måste bara låta moster Cessi återhämta sej först. Våra barn kan vara väldigt intensiva, och deras förädlar kan vara väldigt trötta. Så kan vi säga.

 

Efter en fruktansvärt lång gårdag är vi nu hemma igen. Vi har sovit i egna sängar, kidsen jublade över makaronilåda och har lekt på gården med Maxi och Antonio. Lyckan över att grannarna är hemma igen kräver ett eget inlägg!

Det var skönt att vara borta hemifrån, men minst lika skönt att komma hem igen. Det är väl så det ska vara. Fast tvättmaskinen gått sen jag vaknade och uppackande hör till det jag avskyr mest känns det ändå skönt.

Vi hade en underbar påsk hos kusin Hanna och hennes familj. Kidsen har lekt, lekt och lekt lite mer. Casper har äntligen fått besöka Leos Lekland och vi har lagat mat en gång under dagarna vi var borta hemifrån.

Nu ska vi i alla fall bara vara hemma och vänta på sommaren. Vänta på att vi kan börja vara på villan, hoppa på studsmattan och framför allt, vänta på lillebror.

 

Vi lever och mår här i Knivsta. Idag har vi varit till ett svinkallt tivoli, gått omkring i ett shoppingcenter, ätit munkar till lunch och köpt godis. Kidsen fick söka påskägg tidigt på morgonen, då jag ännu låg och sov. Tack till Markus för det!

Vi gick till en affär som säljer barnvagnar eftersom jag ville kolla lite vad som finns, men de hade inte just den vagn jag vill ha. Försäljaren pratade utan att andas i ungefär 10 minuter och jag kände att om jag inte tittar på exakt den vagn han pratat om hade jag inget där att göra, så vi gick till leksaksavdelningen istället. Ut kom vi med Transformers och Barbie.

Markus föräldrar bjöd på god mat och trevligt sällskap hemma hos sej. Efter det var jag så trött att jag nästan somnade stående. Eftersom min kusin också är gravid och minst lika trött som mej kändes det helt okej att kidsen och papporna gick till fotbollsplanen och vi kraschade i varsin säng. Nu är alla inne igen och det låter som om det möbleras om på övre våningen.

Nu är vi på väg över till Sverige. Kidsen, som hade sådan resfeber att de inte kunde äta frukost, har nu ätit både plättar, köttbullar, bröd och frukt. För tillfället sitter jag och försöker hålla koll på mina barn i den värsta delen av båten. Lekrummet. Fast jag själv har barn är jag inget stort fan av andras barn. Inte är jag speciellt förtjust i deras föräldrar heller. Särskilt inte dom som för en massa oljud, knuffas och kastar grejer omkring sej. Det gäller både föräldrarna och barnen. Det är otroligt hur folk verkar förlora allt folkvett så fort det handlar om att stå i kö, leka i ett allmänt utrymme eller bara vistas bland andra människor. Nu är ju inte mina barn några änglar, men de förstår i alla fall att avlägsna sej om någon beter sej illa.